Alla avsnitt

Prenumerera på podden

Missa aldrig en uppdatering från B2B-spaningen

B2B-spaningen lorem ipsum dolor sit equiem factum inbox lorem set tacticts.

Läs hela transkriberingen från det här avsnittet

Tänk dig att du sitter på ett möte med en potentiell kund. Två personer från köparsidan är där, och du levererar din pitch. Det du inte vet är att beslutet om vem som ska vinna affären redan är fattat — och att det inte spelar någon roll hur bra du är i rummet, om de fem andra som inte är med på mötet redan har bestämt sig för någon annan.

Det här är verkligheten i B2B-köp idag, och den blir bara mer extrem. Inför Sixth Sense kommande B2B Buyer Experience Report — som släpps på deras konferens i Las Vegas i november — har de gått ut med en andra enkät för att dubbelkolla resultaten från den första. Det säger något i sig: köpresan förändras så snabbt att även de som mäter den blir paffa över sin egen data.

Varför är vinnaren utsedd innan affären ens existerar?

I förra årets rapport stod det att i 80 procent av fallen är vinnaren redan utsedd när leverantörssamtalen börjar. 84 procent av köparna har redan en relation med den de tänker köpa av nästa gång. Det betyder att urvalet inte sker när köparen ”går ut och researchar” — det sker dag ett, minut ett, ur huvudet på köpgruppen.

Ta ett konkret exempel: ett företag ska köpa nytt CRM. Microsoft, HubSpot och Salesforce ploppar upp i huvudet direkt. De finns på shortlisten innan någon har googlat. Sedan kanske två till läggs till för formens skull — men chansen att någon av dem vinner är under 15 procent. 85 procent av affärerna går till de leverantörer man kom på först. Researchfasen som följer handlar inte om att hitta rätt leverantör. Den handlar om att samla bevis för att man redan har det.

Vad är ”buying theater” — och varför spelar köparen med?

När en köpgrupp till slut kontaktar två eller tre leverantörer, är det ofta teater. Köparen vet redan vem de vill ha. Men de jobbar på ett B2B-företag och måste gå igenom processen — offerter ska in, möten ska bokas, jämförelser ska göras. Det är ”buying theater”. Hela processen är riggad för att bekräfta det val som redan gjorts.

Det här hänger ihop med ett fenomen som kallas motivated reasoning. I en amerikansk studie presenterades politiska ståndpunkter, men källan mixades — deltagare fick läsa ”sitt” partis åsikt fast den egentligen kom från motståndarsidan. De höll med ändå. Samma sak händer i B2B-köp: man har bestämt sig känslomässigt, och letar därefter information som bekräftar valet. Trygghet i beslutet väger tyngre än att hitta det som matchar kravspecen bäst.

Hur vet du om du är etta eller tvåa?

Det här är en obekväm fråga för säljare. Om du är nummer två är det egentligen ingen idé att ta mötet — då är affären sannolikt redan förlorad. Men hur ska du veta? Den fasen är till stora delar anonym. Det handlar om att fånga upp signaler tidigt — aktivitet på hemsidan, beteendedata, sökspår — för att överhuvudtaget veta om man är med på listan. Och det blir svårare nu när trafiken till hemsidor minskar i takt med att svar hämtas på andra ställen.

Är du tvåa och inser det, måste du jobba dubbelt så hårt. Då är inte vägen att matcha ettans styrkor — det går inte. Vägen är att hitta etttans svagheter. Är de för dyra? För stora? Fel passform för köparens organisation? Och sedan göra de svagheterna till de bevis som köpgruppen behöver för att tänka om. Att peka på vilket misstag köparen riskerar att göra genom att välja det självklara alternativet.

Vad gör marknadsföring egentligen, om beslutet är fattat?

Här blir uppdraget för B2B-marknadsföring en helt annan än den många fortfarande utgår från. Det handlar inte om att göra reklam för produkten. Det handlar om att hjälpa köpgruppen samla bevis för att de har rätt — eller om att plantera tvivel om det självklara valet. Lite som en rättegång: gruppen ska fatta ett gemensamt beslut, och de behöver bevisen för att komma dit.

Den expertisen sitter ofta säljarna på, men den finns sällan publicerad. Det är där content marketing kommer in på riktigt — att lyfta ut säljarnas svar på de frågor köpgrupper faktiskt brottas med, och göra dem tillgängliga både på gruppnivå och individnivå. Det räcker inte att en säljare knackar på och bokar ett möte. Förtroendet måste byggas långt innan dess, och det måste byggas hos fler än de två man möter.

Hur når du de sju som inte var med på mötet?

I genomsnitt är ett tiotal personer involverade i ett större B2B-köp idag, och antalet ökar med affärens komplexitet. Ju fler personer i köpgruppen, desto svårare blir det att nå konsensus, och desto längre tid tar det. Som säljare träffar du kanske två av dem. De andra fattar sitt beslut baserat på vad de andra två berättar — och på vad de själva hittar online.

Ett konkret grepp är assignment selling: att efter ett möte ge köparen i uppgift att ta del av specifikt material. En kort video på två minuter som förklarar licensmodellen. En artikel som jämför paketeringar. En guide som svarar på en typisk invändning. Det materialet är ditt enda sätt att påverka de fem eller tio personer som inte var med i rummet. Gjort rätt kan det vara skillnaden mellan att vinna och förlora affären.

Till det kommer rollen som tredjepartskällor spelar — vad andra säger om dig, rekommendationer, sociala kanaler, externa experter och analytiker som köpgruppen lyssnar på. I förra årets rapport tog 72 procent av köparna in externa experter eller rådgivare i processen. Det betyder att förtroendet inte bara behöver byggas mot din målgrupp, utan mot ett helt ekosystem av personer som påverkar köparen.

Hur stor del av köpresan sker innan du ens vet om affären?

Olika rapporter ger olika siffror. Forrester säger 95 procent. Gartner sade redan 2017 att 67 procent av köpresan görs innan leverantören kontaktas, och har senare uppdaterat siffran. Sixth Sense har sina egna mätningar. Snittet ligger runt 80 procent — mer i vissa branscher, mindre i andra. Men poängen är inte den exakta procenten. Poängen är att utvecklingen bara går åt ett håll, och att den inte vänder tillbaka.

Inom SaaS och digitala affärer vill köparen helst inte prata med någon alls. Få reda på priset själv, jämföra själv, köpa själv. Det är där self-service som modell utmanar hela den traditionella säljorganisationen. I mer komplexa B2B-segment behövs fortfarande långa diskussioner och handpåläggning — men frågan är hur långt researchen gått innan dialogen ens startar. Och med AI som ny aktör i researchfasen lär den siffran skjutas ytterligare uppåt i 2025 års rapport.

Vem ska egentligen läsa rapporten?

Det här är den verkliga utmaningen. De här rapporterna har sagt ungefär samma sak i åtta år. Ändå fortsätter de flesta företag att marknadsföra och sälja som om köpresan vore linjär och kontrollerbar. En del av förklaringen är att branschen — byråer, konsulter, marknadsförare — ses som partiska. Folk filtrerar bort budskapet eftersom de tror att det kommer från någon som vill sälja på dem en lösning.

Därför är det smartare att ge rapporten direkt till ledning och styrelse, utan att tala om vad de ska tycka. Be dem läsa, återkomma efter en vecka och svara på vad de reagerar på. Vad betyder det här för oss? Vad ska vi förändra? Gärna med flera rapporter parallellt — Gartner, Forrester, Sixth Sense — så att den röda tråden mellan dem blir synlig. När alla pekar åt samma håll blir det svårare att avfärda som konsultprat.

För det är där vi är: trenden är inte ny, men accelerationen är. Frågan är inte om köpresan ser ut så här. Frågan är vad ditt företag tänker göra åt det innan affären om fem år redan har bestämts utan att ni var med i rummet.