Alla avsnitt

Prenumerera på podden

Missa aldrig en uppdatering från B2B-spaningen

B2B-spaningen lorem ipsum dolor sit equiem factum inbox lorem set tacticts.

Läs hela transkriberingen från det här avsnittet

Förtroendet för B2B-säljare är lägre än det varit på fyrtio till femtio år. Det är en av de mer obekväma siffrorna i Mercuri Internationals rapport The Future State of Sales Skills 2025 — och den säger något om varför så många säljteam idag kämpar med att ens komma över tröskeln till ett första riktigt samtal. Köparen har redan bestämt sig för att vara skeptisk innan luren lyfts.

Det intressanta är inte att förtroendet är lågt. Det intressanta är vad det innebär för hur bolag måste bygga sin närvaro digitalt — långt innan en säljare överhuvudtaget kommer in i bilden. Det här är ett återkommande mönster: företag som fortsätter jobba som om säljaren är första kontaktpunkten, när köparen i praktiken redan har gjort halva resan på egen hand.

Varför litar ingen på säljare längre?

Det handlar till stor del om dåliga erfarenheter som smittar av sig på en hel yrkeskategori. Den som blir uppringd dagligen av kalla säljare som vill kapa tjugo minuter av kalendern för en produkt man inte är intresserad av, tröttnar till slut på hela fenomenet. Lägg därtill alla de gånger man som företag köpt något och inte fått det man blivit lovad. Och bilden av den krängige bilförsäljaren — den lever fortfarande kvar, även i högt utbildade beslutsled.

Det finns också ett digitalt bidrag till misstron. När köparen gör större delen av sin research själv och ändå blir besviken på det den köper, hamnar ansvaret ofta på säljaren — trots att kunden själv valt att hålla säljaren utanför processen. Det är inte rättvist, men det är så det fungerar. Och så länge en del bolag fortfarande tränar sina säljare i tekniker som närmar sig manipulation — att få kunden att vilja något de egentligen inte vill — blir det inte bättre.

Vad innebär det att bygga förtroende digitalt — på riktigt?

Här ligger en av de viktigaste insikterna. När köparen inte träffar en säljare förrän sent i processen, måste förtroendet byggas på de ytor där köparen faktiskt befinner sig: hemsidan, sociala medier, det innehåll bolaget producerar. Och då räcker det inte att ha en leadmagnet och hoppas på det bästa.

Ett konkret sätt att tänka: vad skulle en säljare faktiskt sagt i ett bra första möte? Vilka frågor får hen, vilka invändningar dyker upp, vad är det kunden behöver förstå för att fatta ett bra beslut? Det är det innehållet som ska finnas digitalt — innan mötet, inte efter. När man vänder på ekvationen så blir mötet en konsekvens av förtroendet, inte tvärtom. Det är en av kärnpoängerna i modern B2B-marknadsföring: förtroendet byggs i kanaler där säljaren inte är närvarande, och det måste företaget ta ansvar för.

Träningen av säljteam måste också anpassas till det här. Det räcker inte att öva förhandlingsteknik. Hur bygger man förtroende i en digital värld där man möter kunden när hen är halvvägs genom sin köpresa? Det är en helt annan kompetens.

Är säljcyklerna verkligen längre — eller kommer säljaren bara in för sent?

Rapporten lyfter att säljprocesserna blir mer komplexa, med längre cykler och fler beslutsfattare involverade. Men det är värt att vända på frågan. Om köparen redan är långt inne i sin köpresa när säljaren får signalen, så är det inte säljprocessen som blivit längre — det är säljaren som kommer in senare. Vi mäter från ruta noll, men kunden har redan passerat ruta fem.

Det förklarar varför så många säljteam upplever att det tar evigheter att komma framåt. När köpargruppen är fem eller sex personer som sitter på olika hemmakontor, var och en med sin egen källa till information, är det inte konstigt att det tar tid att enas om något. Det här gör det också tydligt att B2B-köparen idag måste förstås som en grupp med olika preferenser, åldrar och informationsvanor — inte som en idealkundsprofil.

Vad gör en empowered buyer egentligen?

Begreppet handlar inte om att kunden vill göra allt själv för att vara svår. Det handlar om att kunden vill ha kontroll över sitt eget köpbeslut — och att hen ska känna att den kontrollen är möjlig. Många bolag som jobbar med inbound marketing tror att de hjälper kunden, när de i själva verket bara samlar in leads för att sedan köra utgående säljaktiviteter på dem. Innehållet är optimerat för att kvalificera leadet, inte för att hjälpa köparen att fatta rätt beslut.

Det som ofta saknas är just det som skulle göra köparen självgående: jämförelser med konkurrenter, transparenta resonemang om vad som kan gå fel, öppna diskussioner om kostnader, hjälp med att skriva en bra kravspec. Det sista är värt att stanna vid. Många köpare kommer in med en färdig kravspec baserad på antaganden de inte själva förstår grunden till. Bolaget som hjälper kunden att skriva en bra kravspec — oavsett om kunden köper av dem eller någon annan — är också det bolag som vinner förtroende. Det är en form av self-service som faktiskt levererar värde innan affären börjar.

Vad händer med säljaren när AI tar över de tidiga frågorna?

Det här är en spaning värd att ta på allvar. Många av oss sitter redan idag och bollar tankar med ChatGPT på ett sätt som hade krävt ett säljmöte för bara några år sedan. Om ett tag kommer köpare att ställa exakt de frågor de annars hade ställt till en säljare — och få svar, rekommendationer och beslutsunderlag direkt. Bolag som inte digitaliserar den kunskap som säljarna sitter på riskerar att helt enkelt försvinna ur övervägandet.

Det betyder att samarbetet mellan sälj och marknad blir avgörande på ett nytt sätt. Utan marknadskompetens som kan paketera säljarnas kunskap som innehåll, finns det inget för en AI att hämta. Och utan säljarnas erfarenhet finns det inget av värde att paketera. Det här är en av drivkrafterna bakom tanken på ett revenue team där sälj, marknad och kundframgång hänger ihop på riktigt — inte bara i org-schemat.

Hur stor är dark social-effekten egentligen?

En sak som ofta glöms bort är allt som händer utan att lämna spår. Någon lyssnar på en podd i 35 minuter — det syns inte i någon analytics. Någon klistrar in en länk till ett 45-sekunders videoklipp i sin Teams-kanal och utbildar fyra kollegor i köpargruppen — det syns inte heller. Men det är där köpbeslut faktiskt formas idag.

Det får praktiska konsekvenser. Om säljaren som skulle medverka i ett kort videoklipp skjuter upp inspelningen gång på gång, händer videon aldrig. Klippet som hade kunnat utbilda en hel intern köpargrupp blir aldrig av. Och man missar inte bara en marknadsaktivitet — man missar möjligheten att vara den röst som finns där när beslutet faktiskt tas. Bra content marketing handlar lika mycket om att producera som om att hinna med att producera.

Vad är säljarens egentliga roll nu?

Bilden behöver förändras — av oss som jobbar med sälj och av köparna som möter oss. En säljare är någon som ska hjälpa dig lösa ett problem. Kan jag inte lösa ditt problem, så ska jag backa. Punkt. Det är en grundinställning som måste finnas både hos den enskilda säljaren och hos bolaget den representerar. För har bolaget inte den genuina viljan att hjälpa, syns det digitalt — eller snarare, så syns det inte alls. Och då uppfattar inte kunden viljan förrän det är för sent.

Det här är inte en mjuk fråga. Det är en överlevnadsfråga. Befintliga kunder lämnar lättare än någonsin — det räcker att logga in på LinkedIn för att se vad konkurrenterna gör. Den som inte vårdar relationen, ligger i framkant och visar vad som kommer härnäst, blir utbytt. Och den som försöker vinna nya kunder genom att pressa in möten innan förtroendet finns, kommer att fortsätta möta en köpare som redan bestämt sig — för någon annan.