Alla avsnitt

Prenumerera på podden

Missa aldrig en uppdatering från B2B-spaningen

B2B-spaningen lorem ipsum dolor sit equiem factum inbox lorem set tacticts.

Läs hela transkriberingen från det här avsnittet

Smarketing har funnits som begrepp i ungefär tjugo år. Det myntades av Dan Tyre på HubSpot, och tanken var enkel: sälj och marknad ska jobba som ett team. Två decennier senare är det fortfarande ett av de mest missförstådda orden inom B2B-marknadsföring — och en av de saker som flest företag tror att de gör, men sällan faktiskt gör.

När jag pratar med säljchefer och ledare märker jag snabbt en sak: ordet smarketing ligger nästan aldrig i deras mun. Det är ett ord som marknad har hittat på. Sälj och ledning bryr sig om något annat — att vinna affärer, få in betalande kunder, driva intäkter. Och just därför går så många smarketing-initiativ i stå redan från start. De drivs ur fel perspektiv.

Varför är ”smarketing” ett ord som säljchefen inte använder?

Det finns en obekväm sanning här: själva ordet klingar marknad. Det är marknadsavdelningen som driver frågan, marknadsavdelningen som sätter upp möten, marknadsavdelningen som vill ha samarbete. Och när man kommer ur ett marknadsperspektiv för att lösa ett problem som handlar om hela affären, då är det perspektivet i sig en del av problemet.

Jag har själv börjat luta mer åt begreppet revenue team. Det är amerikanskt, ja, men det tar bort allt som handlar om enbart sälj eller enbart marknad. Vi ska driva intäkter tillsammans, tillväxt tillsammans. Det fungerar mycket bättre när man förklarar vad man vill åstadkomma för en VD eller säljchef, just för att det inte kommer från marknadshållet.

Räcker gemensamma KPI:er för att man ska göra smarketing?

Det här är den första och vanligaste myten. Företag bestämmer sig för att sätta gemensamma definitioner — vad är ett MQL, vad är ett SQL, hur ser pipeline ut, när tar marknad över och när lämnar man till sälj. Sen lägger man in det i CRM:et och tror att man jobbar med smarketing.

Det är inte ens början på smarketing. Det är en hägring. Definitionerna bygger på en linjär köpresa där kunden går från omedveten till nyfiken till köpande. Men B2B-affärer fungerar inte så längre. Det sker huller om buller, interna team ska skapa samsyn, och beslutet kan ta sju, åtta, nio månader. Att man fått ihop några gemensamma KPI:er hjälper inte mot det.

Det betyder inte att gemensamma mål är fel — tvärtom. Men målen ska handla om det som faktiskt påverkar affären: bättre kvalitet i affärsdialoger, högre win rates, kortare säljcykler. Inte definitioner som låter konkreta men inte rör vid själva affären.

Är era veckomöten samarbete — eller bara en synk?

Den andra myten är att sälj och marknad samarbetar för att de träffas regelbundet. Men de flesta av dessa möten är statusmöten. Sälj berättar vad sälj gör. Marknad berättar vad marknad gör. Det är en synk, inte ett samarbete.

Ett riktigt samarbete är arbetsmöten där sälj lyfter invändningar, frågor och oro de hör från kunderna, och där marknad tillsammans med sälj omsätter det till content — video, artiklar, guider. Sen tar säljarna med sig det tillbaka in i dialogen. Det blir en loop: insikter ger nya verktyg, verktygen ger nya möjligheter, och sen återkopplar man.

För att det ska fungera krävs något helt annat än ett återkommande mötesblock i kalendern. Det krävs prioritering, buy-in från cheferna, resurser och en kultur där säljaren inte hoppar av bara för att veckan blev tung. Det är de små vardagsbesluten som avgör om hela satsningen håller eller fallerar.

Vet marknad egentligen vad sälj gör — och tvärtom?

En annan grundläggande utmaning är att de två teamen sällan förstår varandras vardag. Bilden av marknadsförare som de som fixar broschyrer, giveaways och mässmontrar lever kvar — och i vissa traditionella branscher som industri ligger den bilden inte så långt från hur det faktiskt såg ut för femton, tjugo år sedan. Idag ansvarar marknad för en stor del av köparens resa innan en säljare ens får kontakt. Men många ledningsgrupper har inte fått den utbildningen.

Åt andra hållet är det lika illa. Många marknadsförare har aldrig suttit med på ett säljmöte. Aldrig hört en kund argumentera, ifrågasätta eller säga nej. Aldrig fått känna det tålamod som krävs när man tar däng efter däng och måste vara som en gås som skakar av sig vattnet och ringa nästa samtal.

Lösningen är inte komplicerad. Bjud in marknadskollegan till säljmötet — det är enkelt med digitala möten. Spela in samtal och titta på dem tillsammans i utbildningssyfte. En övning som fungerar bra är att låta sälj och marknad gemensamt gå igenom inspelade samtal: vilka frågor dök upp, hur mötte vi dem, är invändningarna återkommande, kan vi ta fram material som möter dem innan de ens hinner formuleras? Det är där smarketing börjar bli verklig.

Vad händer när säljaren faktiskt ser värdet?

Det här arbetet kan inte vara personberoende. Det går inte att hänga på att en säljare råkar tycka att det är kul att hjälpa marknad. Det måste vara en ledningsfråga, inskrivet i rollen. När en säljare anställdes för tio år sedan ingick det inte i jobbet att hjälpa marknad skapa innehåll. Idag gör det det. Det kan handla om en halvtimme eller en timme då säljaren delar det kunderna säger, så att marknad kan omsätta det till material.

Det som händer när det fungerar är att leadsen blir varmare. Ett exempel som beskrivs i avsnittet: en kund konstaterade att leadsen tidigare ofta var ljumma — inte riktigt redo, jämförde med andra, krävde mycket övertalning. Säljarna föredrog att ringa folk de redan kände. När sälj och marknad började jobba tillsammans med innehållet och använda det i dialogerna kom köparna in betydligt mer redo. En del hade redan bestämt sig.

Det är där motivationen kommer ifrån. Inte från ett påbud uppifrån om att ”nu ska vi samarbeta”, utan från att säljaren märker att arbetet faktiskt gör skillnad i den egna vardagen.

Vad gör AI med ekvationen?

Det finns en graf som brukar dyka upp i de här diskussionerna: köparens kontroll mot säljarens kontroll i köp- och säljprocessen över de senaste trettio åren. Köparens kontroll har ökat. Säljarens har minskat. När en ledningsgrupp får se den ställer de ofrånkomligen frågan: vad håller vi på med? Lägger vi alla våra pengar på säljlöner för att övertala köpare som inte vill bli övertygade — eller borde vi lägga mer på att utbilda köparen så att de själva blir övertygade om att välja oss?

Idag skärps det av AI. Köparen frågar inte längre bara Google — de frågar AI-verktyg som rekommenderar leverantörer. Om expertisen som finns i säljorganisationen aldrig översätts till konsumerbart innehåll, kommer AI helt enkelt rekommendera någon konkurrent istället. Det gör samarbetet mellan sälj och marknad viktigare än det någonsin varit.

Det här kan inte outsourcas

En sista sak värd att stanna vid: smarketing handlar inte om att få det gjort. Det är lockande att tänka att man kan anlita en byrå för att lösa det. Men man kan inte outsourca att förändra sitt eget mindset. Det som händer när säljare och marknadsförare faktiskt börjar diskutera hur köpresan ser ut och hur den påverkar säljprocessen — det leder till initiativ där en del kan göras med extern hjälp. Men själva förändringen, samarbetet, kulturen — det måste ske internt.

Om jag skulle peka ut en sak en säljchef eller VD kan göra redan i veckan så är det att själv sätta sig in i hur köpresan har förändrats. Inte delegera det till marknad. Förstå det själv först — sen leda sitt team in i förändringen. Smarketing är inte ett system, en dashboard eller ett möte i kalendern. Det är ett sätt att se på affären.