Alla avsnitt

Prenumerera på podden

Missa aldrig en uppdatering från B2B-spaningen

B2B-spaningen lorem ipsum dolor sit equiem factum inbox lorem set tacticts.

Läs hela transkriberingen från det här avsnittet

Det finns en föreställning som dyker upp gång på gång i B2B-bolag: att marknadsföring i någon mening ska ”ersätta” försäljning. Att om bara hemsidan, kampanjerna och innehållet sätts på plats, så ska leads börja rinna in och säljarna kan luta sig tillbaka och bearbeta dem som hör av sig. Det är en av de farligaste idéerna i modern B2B — och den slår sönder fler säljorganisationer än vad jag tror folk förstår.

Bakgrunden till den här texten är ett inlägg från säljträrnaren och business-coachen Joakim Turesson. Han skriver om sitt största misstag som företagsledare: att han slutade sälja. Han litade på att processer, digitala verktyg och marknadsföring skulle ta över jobbet, och tappade fart i bolaget när han drog sig undan kundkontakten. Det är ett ärligt inlägg, och det öppnar upp för en diskussion som många bolag behöver ha — men kanske inte helt på det sätt Joakim själv tänkte sig.

Vad händer egentligen när en ledare ”slutar sälja”?

Att helt kliva ur försäljningen som grundare eller ledare är sällan klokt — särskilt inte i ett mindre bolag där personen ofta själv är en del av tjänsten. Samtidigt finns det en motsatt fälla: att ha fingrarna i alla syltburkar och bli en flaskhals som hindrar bolaget från att växa. När bolaget skalar upp måste ledaren kunna lita på kollegor och processer, men också vara närvarande där det verkligen behövs. Företaget är ett piano som spelas med många fingrar — sälj är avgörande, men leverans, ekonomi, kundsupport och marknad är också tangenter som måste klinga rätt.

Det är här Joakims inlägg blir intressant ur ett annat perspektiv än det han själv lyfter. För det vanligaste sättet jag ser bolag ”sluta sälja” på idag handlar inte om att grundaren drar sig tillbaka. Det handlar om något annat.

Är inbound en strategi — eller en ursäkt för att sluta jaga?

Det jag reagerar på är ett mönster jag ser nästan varje gång ett bolag bestämmer sig för att satsa på leadsgenerering: man säger ”nu kör vi inbound, vi väntar tills leads kommer in” — och slutar samtidigt göra det aktiva, utgående arbetet. Det är det största misstaget. För att bygga upp en fungerande inkommande process tar tid. Du kan köra kampanjer på LinkedIn eller andra kanaler och samla in massor av namn, men det betyder inte att du har människor som är redo att köpa eller ens prata med en säljare.

Den som ställer sig i en hörna och väntar på leads har gjort sig själv en björntjänst. B2B-marknadsföring som fungerar bygger på att utgående och inkommande arbete växeldras — att man fortsätter sälja aktivt samtidigt som man bygger upp den långsiktiga motorn.

Varför skrattar säljteamet åt marknadsteamet?

När leadsgenereringen inte levererar som förväntat blir det ofta en besvikelse i organisationen. Och den besvikelsen tar nästan alltid samma form: säljavdelningen skrattar lite åt marknadsteamet för att de ”inte fixade det”. Det stora felet är inte att kampanjerna underpresterade — det är att man fortfarande tänker i silos. Sälj mot marknad. Vem genererade vad. Vems siffra är det här.

Det är inte en kamp. Det är företagets fundamentala funktioner som måste samarbeta. Det är inte sälj eller marknad — det är köparen vi pratar om. Och det är just där samarbetet måste börja: i förståelsen för köparens beteende, frågor och oro. Ett revenue team-tänk där sälj och marknad jobbar mot samma intäkter, inte mot varandra, är vad som krävs för att leadsgenerering ska fungera i praktiken.

Vad ska säljarna egentligen göra med innehållet?

Det innehåll som marknadsteamet tar fram är inte bara fyllnad till hemsidan. Det är säljmaterial. Säljarna behöver vara med och forma det, dela med sig av vilka frågor och invändningar kunderna faktiskt har, och sedan använda innehållet aktivt i sina säljprocesser — före, under och efter mötena. När en säljare skickar relevant innehåll till en potentiell kund, hjälper det kunden att utbilda sig, bygga förtroende och komma till beslut snabbare.

Det här gör flera saker samtidigt. Säljmötena blir mer effektiva, eftersom kunden redan fått svar på de allmänna frågorna. Säljprocessen snabbas upp. Och kunden får en känsla av kontroll — att de driver processen framåt — även om det är säljaren som styr genom att dela rätt material vid rätt tillfälle. Content marketing blir en del av säljprocessen, inte ett separat spår vid sidan av.

Vem ska egentligen möta kunden tidigt i resan?

En stor del av köpresan sker innan kunden ens tar kontakt med ett bolag. Och när köparen väl är beredd att prata — när 75–80 procent av research-arbetet är gjort — då måste personen som möter kunden vara minst lika påläst som kunden själv. Helst mer. Det är där den mänskliga kontakten blir oersättlig: att lyssna in oron, fånga upp tveksamheterna, ge trygga svar.

Här gör många större säljteam tvärtom mot vad jag tycker är rimligt. Man sätter juniora BDR:er längst fram för att sålla bland inkommande frågor, och låter sedan experterna ta över när leadet är ”kvalificerat”. Men B2B-köparen idag bygger sitt förtroende långt tidigare. Varför inte låta de seniora rådgivarna fronta även den digitala, tidiga delen av resan? Då bygger man tilliten innan det första mötet — och kunden kommer in i samtalet med en känsla av ”det är den här personen jag vill prata med.”

Hur vinner du när tre konkurrenter är likvärdiga?

När en kund står inför tre likvärdiga leverantörer — produkter och tjänster som alla skulle kunna lösa problemet — är det ofta personen och bemötandet som blir den avgörande faktorn. Den tilliten byggs inte i sista mötet. Den byggs under hela research-fasen, genom det innehåll bolaget har publicerat och de personer kunden mött längs vägen.

Det handlar också om vad man vågar prata om i sin kommunikation. Bolag som adresserar kostnader, priser, problem, negativa aspekter och jämför sig med konkurrenter ger köparen något konkret att hålla sig i. Köparen läser inte ärligt och utförligt innehåll på en sajt, för att sedan gå vidare till tre andra leverantörer som inte säger någonting. De fortsätter med dem som har utbildat dem. Att investera i den typen av innehåll är att förbereda säljmötena i slutet — innan de ens har bokats.

En säljande kultur — eller en kundfokuserad?

Joakim avslutar sitt inlägg med att försäljning är en kultur, inte en avdelning. Det stämmer, men jag tror att vi behöver vrida på det lite. Det viktigaste är inte en säljande kultur i sig — det är en kundfokuserad kultur. En kultur där hela bolaget förstår köparen och vill skapa värde, där sälj, marknad, leverans, support och ekonomi alla har någon form av kundkontakt och tar ansvar för den.

Det betyder inte att man slutar göra det man gjort tidigare. När man bygger upp en ny inkommande process behöver det utgående arbetet fortsätta parallellt — annars stannar bolaget upp medan man väntar på en motor som ännu inte är igång. Det kortsiktiga och det långsiktiga måste växeldras. Och samarbetet mellan sälj, marknad och övriga ämnesexperter är det som gör att hela maskineriet fungerar.

Slutsatsen jag tar med mig: fler leads betyder inte att du kan sluta sälja. Det betyder att du måste sälja smartare — närmare marknad, närmare innehållet, närmare kunden. Den som drar sig undan kundkontakten i tron att processen ska sköta jobbet kommer förr eller senare upptäcka att det inte var en process som behövdes. Det var en gemensam riktning.