Alla avsnitt

Prenumerera på podden

Missa aldrig en uppdatering från B2B-spaningen

B2B-spaningen lorem ipsum dolor sit equiem factum inbox lorem set tacticts.

Läs hela transkriberingen från det här avsnittet

Det finns en konkurrent som de flesta B2B-bolag aldrig nämner i sina SWOT-analyser. Den syns inte i CRM:et, den dyker inte upp i benchmarking-rapporter och den har varken hemsida eller säljare. Ändå vinner den runt fyra av tio affärer. Den heter ingen.

Det är poängen i ett LinkedIn-inlägg från Oscar Wilkens som jag och Ira fastnade för i senaste avsnittet av B2B-spaningen: cirka 40 procent av B2B-affärer blir aldrig av. Köparen går inte till en konkurrent, väljer ingen leverantör, fattar inget beslut. Status quo vinner. Och det är där den största tillväxtpotentialen ligger för många bolag — inte i att slåss om de 60 procent som ändå stängs, utan i att hjälpa fler köpare över tröskeln överhuvudtaget.

Varför går så många affärer i sanden?

En stor del av förklaringen handlar om hur B2B-köparen jobbar idag. Enligt Gartners siffror som vi refererar till säger 75 procent av köparna att de inte vill ha kontakt med en säljare alls under processen. De tror att de klarar det själva. Och samtidigt är B2B-affärer ofta komplexa: flera stakeholders ska vara med, beslutet ska förankras, riskerna vägas. När man försöker navigera det på egen hand är det lätt att gå vilse i research-fasen — och då blir det enklare att skjuta beslutet på framtiden än att riskera att välja fel.

Enligt inlägget anser cirka 77 procent av B2B-köparna att inköpsprocessen var svår eller komplex att genomföra. Det är inte konstigt att en betydande andel av dem helt enkelt avstår.

Är det verkligen pengarna som stoppar affären?

Sällan. Det handlar oftare om något annat: rädslan för att göra fel. Fear of messing up är större än FOMO inom B2B. Som anställd inköpare riskerar du inte dina egna pengar — du riskerar ditt rykte, dina kollegors förtroende och chefens syn på dig. Köper du en tvättmaskin hemma som inte håller måttet blir sambon sur. Köper du fel system på jobbet kan det följa med dig i åratal.

Det gör status quo till ett rationellt val. Att inte göra något framstår ofta som det smarta, försiktiga draget — särskilt i lågkonjunktur. Och det är precis den mekaniken som leverantörer behöver förstå för att kunna jobba mot den.

Vad händer när marknad och sälj pratar olika språk?

Här finns ett vanligt mönster som ställer till det. Marknadsavdelningen positionerar bolaget som innovativt, i framkant, först med det nya. Säljarna sitter sedan i mötet och försöker göra precis tvärtom — lugna köparen, visa att lösningen är välbeprövad, att andra har gjort det innan, att risken är låg. Två budskap, två olika språk, samma kund. Resultatet blir osäkerhet: är det här verkligen så tryggt som ni säger, om ni samtidigt påstår att det är revolutionerande?

Det är ett av de tydligaste argumenten för att jobba i ett gemensamt revenue team snarare än i separata silos. När marknad och sälj inte är synkade i hur de pratar om risk, förändring och trygghet, blir det köparen som får bära förvirringen — och det är då besluten skjuts upp.

Hur möter man en köpare som inte vill prata med dig?

Att 75 procent säger att de inte vill ha kontakt med en säljare betyder inte att säljarens kompetens är överflödig. Det betyder att den behöver levereras på ett annat sätt. Köparen vill göra self-service så långt det går — och då är frågan inte hur du tvingar in dem i ett möte, utan hur du finns där de redan är och hjälper dem framåt med din expertis.

Vi vet sedan tidigare att den leverantör som varit mest med och influerat affären under research-fasen med högsta sannolikhet är den som vinner. Köparen tar kanske in två andra för jämförelse, men beslutet är ofta redan moget. Det betyder att rollen som säljare och marknadsförare i praktiken handlar om att vara en kommunikatör — att utbilda, svara på frågor och eliminera oro innan kunden ens hör av sig. Content marketing är inte ett komplement till försäljning här. Det är försäljning.

Vad gör nästa generations kundcase annorlunda?

Kundcase har länge varit en logga på en sida, sen en bloggpost med citat, sen en snygg video där allt gick bra. Problemet är att den typen av case sällan adresserar det som faktiskt får en köpare att tveka: vad händer om det går fel? Vad händer om budgeten spricker? Vad händer om teamet inte ser fördelarna direkt?

Det är där tänket behöver flyttas. Gary Vees princip ”document, don’t create” passar väl in: ett case ska inte göras för att visa hur duktig leverantören är, utan för att göra nästa kund tryggare i sitt val. Det betyder att låta befintliga kunder berätta i sina egna ord vad som faktiskt hände — inklusive de delar där det skavde. Vilken patrull stötte ni på? Hur löste vi det tillsammans? Vad kostade det er att inte göra något? Den typen av berättelse, som nästan blir dokumentär, gör mer för att stänga en affär än ännu en sida som påstår att samarbetet var problemfritt.

För i praktiken stöter alla samarbeten på problem. Om kundcaset låtsas något annat blir det inte trovärdigt — och då bygger det heller ingen trygghet.

Hur synliggör man risken med att inte göra något?

En av de viktigaste sakerna ett kundcase eller en innehållsbit kan göra är att vända på riskbilden. Köparen tänker ofta att det säkra valet är att vänta. Att inte byta system. Att inte starta projektet. Att hålla kvar status quo. Men status quo har också ett pris — det är bara osynligt.

Genom att låta tidigare kunder berätta varför de tvekade, vad som hade hänt om de inte gjort affären, och vad det faktiskt kostade dem att vara kvar i det gamla, gör du den dolda risken synlig. Då handlar köpet inte längre om ”ska jag ta risken att göra något” utan om ”vilken risk är värst — att göra eller att inte göra”.

Det här är där pengarna ligger

Det enkla att fokusera på är de 60 procent av affärerna som blir av. Det är där alla konkurrenter slåss. Men de 40 procent som aldrig blir något — där är det tomt. Inga konkurrenter, inga inköpsprocesser, ingen pitch battle. Bara en köpare som inte vågat ta beslutet.

Det företag som lyckas bygga tillräckligt med förtroende, transparens och trygghet för att lyfta över en del av de där 40 procenten till ”ja”-sidan vinner inte affärer från konkurrenter. Det skapar affärer som annars inte hade existerat. Det är en helt annan typ av tillväxt — och den börjar inte i ett säljmöte. Den börjar i innehållet, i kundcasen, i hur du dokumenterar det som faktiskt händer när någon väljer att jobba med dig.