Alla avsnitt

Prenumerera på podden

Missa aldrig en uppdatering från B2B-spaningen

B2B-spaningen lorem ipsum dolor sit equiem factum inbox lorem set tacticts.

Läs hela transkriberingen från det här avsnittet

De flesta företag har ambassadörer redan idag. Problemet är att de allra flesta inte vet vilka de är. De syns inte i CRM-systemet, de finns inte på en lista över referenskunder och de dyker sällan upp i säljrapporten. Ändå går de runt och rekommenderar dig — i lunchsamtal, i nätverksträffar, i digitala konversationer du aldrig får se.

Det här är en av de mest underskattade tillgångarna i B2B-marknadsföring. Och det fina är att det krävs förvånansvärt lite för att ta vara på den. Inspirerad av ett inlägg från Alexander Slotte på Top of Heart blev det här ett samtal som tryckte på något jag tror många bolag kan tjäna på att fundera över: skillnaden mellan en kundreferens och en ambassadör — och varför ambassadörerna kan vara värda mer.

Vet du faktiskt vilka dina ambassadörer är?

När frågan ställs rakt ut är svaret för de flesta: ja, några av dem. Men inte alla. En del verkar i det dolda. Vissa märker man av i sociala medier eftersom man har kontakt där. Andra är tidigare kunder som man vet refererar vidare när någon frågar. Men ytterst få har faktiskt satt upp någon form av system eller ordning där man identifierat vilka som är de mest aktiva ambassadörerna — eller gjort något aktivt för att förvalta deras förtroende.

Alexander Slottes första steg är konkret: titta på de senaste tolv månadernas affärer och spåra varifrån de kom. Inte bara vilken kanal, utan vilken person. Vem rekommenderade? Vem refererade? De personerna är dina potentiella ambassadörer — och poängen är att de inte nödvändigtvis behöver vara dina kunder. De kan vara någon helt annan.

Varför är inte en kundreferens samma sak som en ambassadör?

En referens är typiskt en nöjd kund som ställer upp och berättar om resultaten av ett samarbete. En ambassadör pratar om dig av sig själv, även när ingen frågar och även om de aldrig varit kund. Det är en viktig skillnad. En befintlig kund hanterar man hela tiden — det blir naturlig kundvård eftersom man har daglig eller veckovis kontakt. En ambassadör är inte i den löpande relationen, och därför kräver det ett medvetet val att hålla kontakten levande.

Det är också i ambassadörsrelationen som något annat frigörs. När den som rekommenderar inte är kund finns ingen leverantörsroll att skydda. Diskussionerna blir öppnare, ärligare, och ofta mer användbara. Det är inte ovanligt att de bästa samtalen man har sker med människor som aldrig kommer bli kunder — kanske till och med har konkurrerande leverantörer — men där tankeutbytet blir så intressant att det borde dokumenteras.

Vad får en ambassadör att fortsätta rekommendera dig?

Den enskilt viktigaste insikten i samtalet handlar om relevans. Att hålla dialogen levande — träffas regelbundet, prata regelbundet, hålla varandra uppdaterade om vad som faktiskt händer just nu. Det räcker långt att vara top of mind. En lunch, en fika, ett digitalt kaffe. Ingen säljagenda, bara relation.

Anledningen är väldigt praktisk: när du ska rekommendera någon vidare är det inte räckvidden av nätverket som avgör styrkan i rekommendationen, utan hur aktuell informationen är. Det är skillnad på att säga ”jag känner en duktig person sedan tio år” och ”du ska prata med den här personen, för hon sitter och jobbar med precis det du beskriver just nu”. Det senare går bara att säga om man lunchat veckan innan. Den färska, specifika informationen är vad som gör en rekommendation värdefull — för båda parter.

Och omvänt: när du själv är ambassadör för någon, vill du att de håller dig uppdaterad. Du vill veta vad de jobbar med, vilka case som är aktuella, vad som rör sig. Annars sitter du där med en gammal bild av vad de gör och kan i värsta fall rekommendera dem för fel saker.

Hur visar man uppskattning utan att det blir konstigt?

Här finns det inget facit, men det behöver heller inte vara komplicerat. Ett enkelt tack när någon hör av sig och säger ”det var dig som rekommenderade oss” kan göra mer än man tror. Det är charmigt — nästan rörande — när man får reda på i efterhand att någon man inte pratat med på flera år går omkring och rekommenderar ens namn vidare.

Ett konkret exempel som lyfts i avsnittet: en bekant råkade hamna på en salong där ägaren började prata om en tidigare kund från för femton år sedan. Femton år senare. Ingen aktiv kontakt, ingen vårdad relation — och ändå pågick ambassadörskapet. Det är där insikten landar: ambassadörer skapas ofta utan att man gör något, men de förvaltas inte av sig själva. En kaffe, ett ”vad kul”, en uppdatering om vad du jobbar med just nu — det räcker långt.

Hur funkar ambassadörer i en köpprocess där köparen redan gjort sin research?

Det här är där ambassadörskapet får ekonomisk tyngd. B2B-köparen idag gör en stor del av sitt arbete på egen hand innan första kontakten. Det är inte ovanligt att en potentiell kund redan kontaktat någon som figurerar i ditt nätverk — via LinkedIn, via gemensamma kontakter — och frågat: ”Vad säger du om det här bolaget?” Den due diligencen sker innan du ens vet att kunden finns.

Det är samma logik som rekryterare använder sedan länge: hitta en gemensam nämnare på LinkedIn, ring och fråga ”om jag säger det här namnet, vad säger du då?” Spontant och oförberett — och därför trovärdigt. För B2B-bolag betyder det att ambassadörerna avgör om du ens kommer in i samtalet. Är du inte top of mind hos dem, eller om de inte vet att du är mest relevant för uppdraget just nu, blir du inte rekommenderad.

Ambassadörer kan dessutom göra något kunder ofta inte kan: argumentera för varför en förändring är värd besväret. I många B2B-affärer handlar inte beslutet om att välja mellan två leverantörer, utan om att över huvud taget genomföra en förändring som tar tid, kostar pengar och skapar osäkerhet. Då väger en ambassadör som gjort samma resa två år tidigare tyngre än vilken säljpresentation som helst.

Kan man göra content marketing av ambassadörsrelationer?

Möjligen den mest underutnyttjade idén i hela samtalet. De flesta bolag fokuserar sitt videoinnehåll på kundcase — vilket är bra, men inte hela bilden. Samtal med ambassadörer som inte är kunder rymmer ofta en annan typ av öppenhet. Frågor ställs som befintliga kunder aldrig ställer. Diskussionen frigörs från leveransperspektivet.

Tipset är enkelt men sällsynt: när du sitter i ett av de där samtalen som verkligen ger något — be om att få dokumentera det. En mobilkamera räcker. Det handlar inte om produktionsvärde utan om att fånga insikten medan den uppstår. Större profiler gör detta systematiskt med team som följer dem, men principen fungerar lika bra för en mindre aktör med en mobil i fickan.

Och så det där med snällhet som säljteknik

En sista vinkel som förtjänar plats: ärlighet och transparens i kundsamtalet kan i sig skapa ambassadörer. Att våga säga att din lösning inte är rätt för den här kunden — att rekommendera ett alternativ, även om det innebär en förlorad affär — är en av de mest effektiva sätten att skapa någon som pratar väl om dig i flera år framåt.

Ett konkret exempel som togs upp: en bank där kundtjänstpersonalen rekommenderade kunden att lösa ärendet via sitt bokföringsprogram istället, eftersom det var billigare. Kunden blev så förvånad att hen berättade om händelsen i ett möte veckan efter — ett ambassadörskap som banken aldrig kommer få veta om, men som ändå pågår. Att ha en sida på webbplatsen som tydligt beskriver vem man inte är en bra match för är en variant av samma princip. Det sparar tid för alla, och det signalerar att man inte är ute efter affären till varje pris.

Det är förmodligen där den största insikten ligger. Ambassadörskap växer inte ur säljteknik utan ur trovärdighet — och trovärdighet växer ur de små valen man gör när det inte syns. När någon till slut nämner ditt namn i ett rum du aldrig kommer att besöka, är det summan av alla de valen som avgör vad som sägs.