Alla avsnitt

Prenumerera på podden

Missa aldrig en uppdatering från B2B-spaningen

B2B-spaningen lorem ipsum dolor sit equiem factum inbox lorem set tacticts.

Läs hela transkriberingen från det här avsnittet

En siffra fastnar när man läser den nya rapporten från 6sense, ”The 2024 B2B Buyer Experience Report”: 69 procent. Så långt in i sin köpresa har en typisk B2B-köpare hunnit innan hen själv väljer att kontakta en säljare. Och det spelar ingen roll om kontakten initieras av köparen själv eller av en säljare som ringer kallt — affärsdiskussionen sker ändå vid samma punkt.

Det är ett mönster som borde få sälj- och marknadschefer att tänka om kring både timing, taktik och budget. För om köparen redan har gjort merparten av sitt arbete innan ni ens vet om att de finns, då är frågan inte hur ni ska hitta fler leads — utan hur ni ska finnas på rätt sätt under de där 69 procenten.

Vad händer egentligen innan säljaren får ringa?

Rapporten visar att de 69 procenten är förvånansvärt konstanta över branscher. Tillverkningsindustri, tech, tjänstesektor — mönstret håller. Och det viktiga är att utfallet inte ändras av att en säljare hör av sig tidigt. Tvärtom finns det data som tyder på att besluten då skjuts på framtiden snarare än tidigareläggs.

Det betyder att fasen där köparen utbildar sig, jämför alternativ och bygger sin egen bild av marknaden sker utan säljarens inblandning. Det är där content marketing och utbildande material gör sitt jobb — eller inte gör det. När säljaren väl får komma in är det mesta redan bestämt.

Varför är det så svårt att få någon att svara?

Rapporten redovisar hur många kontaktförsök som krävs i genomsnitt för att nå fram till en B2B-köpare: 5,8 telefonsamtal, 6,5 mejl och 4,9 kontakter via sociala medier. Sociala medier är alltså mest effektivt — eller minst ineffektivt, beroende på hur man ser det. En rimlig förklaring är att man på exempelvis LinkedIn är säkrare på att man når rätt person i rätt sammanhang.

Inflationen i mejl är välkänd vid det här laget. Vi drunknar i den interna pingponget och har sällan tålamod med kalla utskick. Och få säljare orkar dessutom göra sex kontaktförsök — många ger upp efter ett eller två. Samtidigt växer irritationen hos mottagaren med varje försök. Det blir en taktik som varken är trevlig eller särskilt produktiv.

Vem ringer man när man väl bestämt sig?

Här kommer en av de mest provocerande siffrorna i rapporten: 81 procent av köparna kontaktar den leverantör som ligger högst upp på deras shortlist. Med andra ord — när telefonen väl ringer hos säljaren har köparen redan utsett en favorit. Övriga leverantörer i processen är i praktiken en reservplan ifall ettan inte håller måttet.

Det här är värt att stanna upp vid. B2B-köp är ofta riskfyllda — det är inte ens egna pengar, och fel beslut kan ge problem längre fram. Därför vill man jämföra. Men jämförelsen sker i hög grad för att validera ett val som redan är gjort. Är ni inte ettan på listan har ni en uppförsbacke, och då handlar det om att vara så påläst, så väl förberedd och så rätt person i mötet att ni faktiskt kan ta er förbi förstavalet. Det går — men det kräver att den som möter köparen verkligen förstår deras problematik och hela den resa de redan gjort.

Är fler leads verkligen lösningen?

De flesta marknadsteam mäts fortfarande på antalet leads. Det är ett gammalt tänk som blir allt mer riskabelt. Rapporten visar att ungefär 3 procent av webbplatsbesökarna fyller i formulär — och en stor del av dessa är bottar eller studenter. Av de leads som faktiskt fylls i blir omkring 1 procent kunder. Det är ett enormt bortfall.

Ändå sätter många bolag innehåll bakom en gate för att få in namn och e-postadresser. Det motverkar exakt det köparen försöker göra: hitta information för att kunna fatta ett välgrundat beslut. För fem år sedan var gateat innehåll standard. Idag är det snarare ett hinder. Problemet är att så länge marknadsteamet mäts på antalet leads sitter de fast i metoden — även när de själva tycker att den är fel.

Ett perspektiv som lyfts i avsnittet är att resurserna ofta vore bättre placerade om man flyttade en del av säljbudgeten till marknad. Säljteam är dyra, och att låta dem jaga personer som inte är redo att köpa är ett ineffektivt sätt att använda dem. Om innehållet istället möter B2B-köparen tidigare blir kunderna mer köpredo när säljaren väl kommer in — och då räcker mindre säljkraft längre.

Hur når man en köpgrupp som inte vill bli kontaktad?

En B2B-affär fattas sällan av en person. Det handlar om grupper på sex, sju, ibland tio eller elva personer. Och bara ungefär 30 procent av medlemmarna i en sådan köpgrupp fyller i formulär. 70 procent gör det alltså inte — och den som råkar fylla i formuläret är inte nödvändigtvis den mest insatta eller den som har mandat att besluta.

Det förklarar varför enskilda säljkontakter ofta känns påträngande. Köparen vet att beslutet ändå tas i grupp, och en konversation med bara en person blir både opartisk och obekväm. Lösningen är att skapa innehåll som hela köpgruppen kan använda — gärna så konkret att de kan ta era slides och projicera dem på sitt eget morgonmöte. Då har ni lyckats med er marknadsföring.

En signal värd att hålla utkik efter: när flera personer från samma bolag plötsligt rör sig på er webbplats, laddar ner material, anmäler sig till webinars eller börjar följa er på LinkedIn. Det är ofta en köpgrupp som påbörjat sin research. Det betyder inte att man ska ringa upp dem direkt — snarare fundera på hur man kan hjälpa dem vidare med researchen utan att pressa fram ett möte.

Vad händer med kundnöjdheten om säljaren engagerar sig för tidigt?

En av rapportens mer intressanta poänger är kopplingen mellan timing och kundnöjdhet. Företag som engagerar sig med en säljare tidigt i sin köpresa — ”early engages” — rapporterar lägre nöjdhet än de som väntar lite längre, ”late engages”. Det gäller oavsett om det är säljaren eller köparen som initierat kontakten.

Slutsatsen är ganska skarp: det vi ofta kallar ”dåliga leads” är sällan irrelevanta personer. Det är personer som inte är tidsmässigt redo. Det finns en gammal tumregel om att ungefär 5 procent av marknaden är i marknaden vid en given tidpunkt — resten är inte redo att köpa här och nu. Att utgå från att alla man kontaktar ska vilja köpa direkt är en ganska orimlig premiss.

Är sälj och marknad faktiskt två team — eller ett?

Rapporten avslutas med en koppling till det som händer på många bolag just nu: marknadsbudgetar skärs ner för att frigöra resurser till sälj. Men om den största hävstången ligger i att finnas relevant under de 69 procenten innan säljaren ens får komma in — då är det rakt motsatt riktning som behövs. Mer innehåll, bättre research-stöd, fler ingångar för köpgruppen att utbilda sig själv.

Det är där frågan om revenue team blir intressant. Är sälj och marknad två separata team med två separata budgetar, eller är de egentligen samma funktion sett från olika håll? För B2B-marknadsföring 2025 är det knappast en akademisk fråga — det är den som avgör om ni hamnar högst upp på shortlisten eller inte.

Det enklaste tipset till dig som är marknadsförare och läser detta: hämta hem rapporten, ge den till sälj och ledning, och be dem återrapportera vad de tycker. Låt siffrorna göra jobbet. 81 procent väljer ändå sin favorit innan första samtalet — frågan är bara om det är ni eller någon annan.