Alla avsnitt

Prenumerera på podden

Missa aldrig en uppdatering från B2B-spaningen

B2B-spaningen lorem ipsum dolor sit equiem factum inbox lorem set tacticts.

Läs hela transkriberingen från det här avsnittet

Diskussionen om cold calling kontra inbound dyker upp gång på gång i mitt LinkedIn-flöde. Den ena lägret menar att kalla samtal är tillbaka och kommer bli den heta trenden – nu ska vi sätta oss och ringa igen. Det andra lägret säger att vi ska sluta med uppsökande helt och låta hemsidan, innehållet och köpresan göra jobbet. Som om det fanns en magisk gräns där det ena tar vid och det andra slutar.

När jag och Ira pratade om det här blev det tydligt att frågan är fel ställd. Det är inte ett antingen-eller. Men det är inte heller en jämn blandning där man slänger in lite av varje och hoppas på det bästa. Det finns en logik i hur de hänger ihop – och framförallt finns det en hel del missförstånd om vad ”inbound” faktiskt är.

Är ett ifyllt formulär verkligen ett inbound-lead?

Det här är en av de viktigaste sakerna att reda ut innan man ens börjar diskutera vidare. De flesta som idag kallas för inbound-leads – nedladdningar av e-böcker, anmälningar till webinarier, andra former av kontaktuppgiftsinsamlande aktiviteter – är egentligen inte inbound-leads. Det är kontaktinformation. Att någon laddat ner en pdf betyder inte att de vill prata med en säljare.

Inbound på riktigt uppstår när företaget eller personen i fråga själv tar kontakt och vill veta mer, vill prata med en säljare, vill inleda en affärsdialog. Då har du en kvalificerad lead. Det är skillnad på ett mejlfält och en uppsträckt hand, och den skillnaden är ofta det som skaver i samarbetet mellan sälj och marknad.

Hur länge ska man vänta på att telefonen ringer?

Argumentet ”vi kan ju inte sitta och vänta” kommer ofta från företag som faktiskt inte gjort det jobb som krävs för att få ett flöde av inkommande leads. Att bygga upp efterfrågan över tid är inte något som löser sig på ett kvartal. Det är arbete som tar flera år – att utbilda, informera och vara närvarande i media och sociala medier för en målgrupp som kanske har sex till tolv månader, eller längre, kvar innan de är redo att köpa.

När man väl är där har man ett stort flöde av inkommande förfrågningar. Men man kan inte hoppa över bygget. Och man ska inte heller rulla tummarna under tiden. Det handlar om att förstå att content marketing och uppsökande aktivitet inte är två motpoler – de är två lager av samma sak.

Vad är skillnaden mellan kallt och varmt outbound?

Cold calling i klassisk mening – ta Gula Sidorna och börja ringa random – är en sak. Varmt outbound är något annat. Det kan vara att höra av sig till någon i ditt nätverk som du inte pratat med på länge, eller att kontakta en specifik person med ett relevant referenscase: ”Det här har en kollega i din bransch gjort, jag tänkte att det kunde vara intressant för dig.” Inget tjat, ingen mall, ingen automation – bara något konkret och relevant.

Min erfarenhet är att människor generellt är tacksamma för sådant. De svarar ofta att de uppskattar tipset, lyssnar på materialet och berättar var de står just nu. Det blir en snabb kvalificering och diskvalificering på samma gång. Och man hamnar top of mind hos någon som kanske blir aktuell om ett halvår.

Det stora problemet med uppsökande är inte att man tar kontakt – det är hur det görs. Mall-mejl, automationsflöden där man slutar svara för man vet att avsändaren inte skrivit det själv, LinkedIn-meddelanden där första kontakten direkt är ett säljförsök. Modellen ”kontakta 2 000, få 20 möten, stäng fem affärer” fungerar matematiskt. Men det betyder också att 1 995 personer fått en dålig upplevelse av ditt varumärke.

Vad händer om man ger även de 1 995 en bra upplevelse?

Här ligger det riktigt intressanta resonemanget. Tänk om de som inte är redo att prata ändå får något värdefullt: en video att titta på, ett case att läsa, ett test de kan göra på egen hand som hjälper dem komma till insikt. Då bygger varje uppsökande aktivitet något i marknaden, även när den inte leder till ett möte just nu.

Det är där samarbetet mellan sälj och marknad blir kritiskt. Säljarna vet vilka frågor som ställs, vilka invändningar som dyker upp, vad kunderna faktiskt undrar över. Marknadsteamet kan paketera det till material som hjälper både i utgående bearbetning och i den tysta researchen som B2B-köparen ändå gör på egen hand. Det är så B2B-marknadsföring och försäljning slutar vara två separata budgetposter och börjar bli en gemensam motor.

Borde nästa anställning gå till sälj eller marknad?

Här finns ett mycket konkret tankeexperiment. Ett bolag med fem-sex säljare vill öka försäljningen nästa år. Reflexen är att anställa två säljare till. Men om merparten av köpresan idag görs på egen hand i digitala kanaler – varför läggs hela tillväxtbudgeten på fler fötter ute på fältet?

Ett alternativ: anställ en säljare till, och ge den andra budgeten till marknadsteamet så att de kan skapa det innehåll som faktiskt hjälper säljarna att stänga affärer. Då har man en win-win. Det är inte att skära i sälj – det är att inse att marknad idag har större inverkan på den faktiska affären än man ofta utgår från, eftersom så mycket av köparens beslutsfattande sker innan första samtalet.

Hos många företagsledare och CFO:er ses marknad fortfarande som en kostnad man kan skruva på efter konjunktur, medan sälj är intäktsdrivaren. Det mindsetet är farligt idag. När ledningen börjar förstå vad som faktiskt händer i den digitala researchen kan resurserna börja flytta sig – inte nödvändigtvis genom att budgeten ökar, utan genom att den fördelas annorlunda.

Hur gör man så att det kalla samtalet inte längre är kallt?

Den intressanta utvecklingen är att gränsen mellan inbound och outbound suddas ut helt om man jobbar smart. Om du är aktiv på LinkedIn, publicerar innehåll som utbildar och bygger förtroende, och den person du sedan ringer redan har gillat eller kommenterat något du skrivit – då är det samtalet inte kallt längre. De vet vem du är, hur du låter, vad du står för.

Det betyder också att man måste vara ärlig om vem man inte passar för. Företag som försöker matcha alla, sälja till varje pris, landar sällan rätt. Att vara transparent på hemsidan om att ”det här är vi inte rätt för” bygger förtroende på ett sätt som ingen säljpitch kan matcha. Plötsligt finns någon som talar sanning – och då lyssnar folk på ett annat sätt.

Kunden kvalificerar dig, inte tvärtom

Det är där det landar. Vi pratar gärna om hur säljaren kvalificerar prospektet, men i praktiken är det köparen som kvalificerar oss. De granskar, jämför, läser, lyssnar – och bestämmer sedan vem som är värd ett samtal. Det betyder att jobbet inte är att jaga möten, utan att se till att vi är värda att kvalificeras när köparen är redo.

Den som vill bygga något hållbart slutar att tänka i termer av leadsgenerering – producera kontaktuppgifter, kasta över till sälj – och börjar tänka i termer av köpresa. Mogna köpare som själva sträcker upp handen blir affärer. Outmogna köpare som bearbetas för hårt blir tysta tackningar och en dålig eftersmak. Att hitta sin egen formel mellan inbound och outbound handlar mindre om kanalvalet och mer om respekten för hur människor faktiskt köper idag.