Alla avsnitt

Prenumerera på podden

Missa aldrig en uppdatering från B2B-spaningen

B2B-spaningen lorem ipsum dolor sit equiem factum inbox lorem set tacticts.

Läs hela transkriberingen från det här avsnittet

Tre av fyra B2B-köpare vill helst genomföra sitt köp utan att prata med en säljare. Det är inte en provokation – det är en realitet som förändrar grunden för hur företag behöver organisera sin försäljning och marknadsföring. Och ändå fortsätter många bolag att lägga sina resurser på mötesbokning, discovery calls och säljare som jagar tider i kalendrar som aldrig öppnas.

Det här är en av de sega missuppfattningarna i B2B-marknadsföring: att fler möten är detsamma som fler affärer. När jag och Ira gick igenom Shane Elahis inlägg om varför så stor andel av köparna ghostar säljsamtal blev det tydligt att det inte är ett beteendeproblem hos köparna. Det är ett designproblem hos säljprocessen.

Vad betyder det egentligen att en köpare ghostar?

Vid första anblicken låter det som att köparen vägrar boka mötet. Men det handlar oftare om något annat: mötet är bokat, kalendern visar grönt, och sedan dyker ingen upp. Säljaren sitter i Teams, väntar två minuter, fem, tio. Personen är förberedd in i minsta detalj – har gjort research på företaget, på personen, på kollegorna, på tidigare arbetsplatser och gemensamma kontakter – och får sedan sitta där snopen utan motpart.

Den näst vanligaste varianten är avbokningen som kommer en timme innan mötet, ibland dagen innan. Den är mer respektfull, men kostnaden i form av förberedelsetid är densamma. En del av förklaringen är banal: när någon blir uppringd och får frågan om ett möte är det lättare att säga ja än nej. När mötet närmar sig undrar personen varför det ens står i kalendern.

Varför fungerar inte säljtratten längre?

Ett tydligt mönster i hur B2B-köparen agerar idag är att research sker långt innan en säljare blir inblandad. Köp på upp till 500 000 dollar genomförs utan att en säljare har varit inkopplad. Då blir det en märklig logik att försöka tvinga fram möten för att sälja något som kostar 50 000 eller 100 000 kronor. Köparen vill ha kontroll. Köparen vill kunna ta in kollegor i sin egen takt. Köparen vill inte ha en främling som driver tempot.

Det är också därför säljcyklerna ofta blir längre, inte kortare, när företag dubblar säljinsatsen istället för att investera i innehåll och verktyg. Övertron på att sälj är effektivare än marknad håller inte när man räknar på helheten. Kostnaden flyttas bara mellan poster i organisationen – från marknadsbudget till säljlöner och bortkastad mötestid.

Hur ser ett bra self-service-verktyg faktiskt ut?

När jag pratar om self-service blir det ofta missförstått som ”lägg upp prislappen på hemsidan”. Det är inte poängen. En transparens som bara säger ”500 000 kronor” är värdelös. Det köparen behöver veta är vad som ingår, vad som tillkommer, vad som driver priset uppåt och nedåt, vilka egna kostnader de behöver räkna med, hur mycket tid det tar internt.

Bra prisverktyg utbildar köparen samtidigt som de räknar. Konfiguratorer låter köparen sätta ihop ett paket och se vad olika val gör med lösningen. ROI-räknare visar inte bara kostnaden, utan också vad köparen kan förvänta sig att få tillbaka. Quizer och scorecards med fem-sex frågor får köparen att tänka igenom sin situation – och det är precis den tankeprocessen som ett bra discovery-möte är till för. Skillnaden är att köparen kan göra det klockan två på natten utan att behöva boka in en främling.

Är ett möte ens målet?

Här ligger ett av de viktigaste skiftena. Många säljorganisationer mäter framgång i antal bokade möten. Men mötet är inte värdet – insikten hos köparen är värdet. Anledningen till att vi har möten är att hjälpa köparen komma fram till en insikt. Om samma insikt kan uppstå genom ett verktyg, en video eller en guide har vi vunnit, inte förlorat.

Det riktiga målet i ett B2B-köp är att köpgruppen får samsyn. Det är de fem, sex, sju personer internt som ska enas om att lösningen är rätt. Och de personerna kommer aldrig sitta med dig i samma möte. Det innebär att din ambassadör i kundorganisationen behöver innehåll som hen kan ta med sig, presentera för sin chef, lägga in i sin egen PowerPoint. Säljaren är inte med i de mötena. Innehållet är.

Vad händer när köpet sker utan att du märker det?

Ett konkret exempel som dök upp i samtalet: ett företag bestämde sig för att köra igång ett samarbete utan att ha haft mer än ett par säljmöten. Internt hade marknadschef, marknadskoordinator, säljchef, regionchef, controller, vd och ägare alla varit inblandade i beslutet. De hade tagit material från hemsidan, från webbinarier, från LinkedIn, lagt pussel internt under lång tid – troligtvis över ett år – och sedan kommit tillbaka och sagt ”vi är redo att köra”.

För säljaren kan det kännas otäckt att inte ha kontroll över processen. Men poängen är inte att säljaren ska vara trygg. Poängen är att köparen ska vara trygg. Och det är just det content marketing och self-service ska möjliggöra: att köpgruppen kan göra jobbet på egen hand när det passar dem.

Var slutar self-service – och var börjar dialogen?

En vanlig missuppfattning är att self-service handlar om allt som händer innan köparen pratar med en säljare. Det stämmer inte. Self-service är något som ska finnas inbyggt i hela säljprocessen – mellan första och andra mötet, mellan andra och tredje, ända fram till avtalet. Och sedan in i leveransen och förnyelsen.

En användbar tankeövning: om vi aldrig mer fick prata med en kund, skulle kunden ändå kunna komma från start till mål på egen hand? Allt material som krävs för det – risker, lösningsbeskrivningar, budgetspann, tidplaner, förväntade resultat – ska finnas framtaget. Det är så du gör köparen till sin egen ambassadör internt.

Varför vägrar ingenjörerna ställa sig framför kameran?

Video är en självklar del av self-service. En specialist som demonstrerar en produkt, förklarar för- och nackdelar och delar med sig av tipsen ger köparen en känsla av kompetens och trygghet långt innan första mötet. Ändå är den vanligaste invändningen att ”våra ingenjörer är inte redo för video än”. De kommer aldrig vara redo om man inte tränar dem. Det är inte fråga om att producera Bianca Ingrosso-innehåll – det är fråga om att visa skillnaden i kvalitet på en vajer, eller hur en konfiguration sätts ihop.

Det är där trovärdigheten byggs. Inte genom influencers utan genom att göra en influencer av kompetensen som redan finns i organisationen.

Vad är det egentligen vi konverterar?

Historiskt har konvertering inom B2B handlat om att omvandla besökare till leads. Det är en alldeles för smal definition. Det vi egentligen konverterar är insikt – vi vill att personen som besöker hemsidan, frågar AI:n eller skrollar i sociala medier ska komma från en plats till en annan i hur hen tänker. Och ännu längre: vi vill att hens kollegor också gör samma resa.

Det största motståndet jag möter mot det här tankesättet är att företag inte tror att deras kunder beter sig så. De har inte sett det. Men de företag som säger så har heller inte gjort jobbet med att producera det innehåll som krävs för att det ska kunna hända. Det är inte en kund-fråga. Det är en innehålls-fråga. Och det är där den moderna B2B-affären avgörs – inte i mötesbokningen.