Alla avsnitt

Prenumerera på podden

Missa aldrig en uppdatering från B2B-spaningen

B2B-spaningen lorem ipsum dolor sit equiem factum inbox lorem set tacticts.

Läs hela transkriberingen från det här avsnittet

Tänk dig en marknadschef som kommer in på måndag morgon med kalendern fullbokad till fredag eftermiddag. Möten back-to-back, en mässmonter som ska bli klar, en PowerPoint som någon i ledningen behöver hjälp med, och en kampanj som egentligen skulle ha lanserats förra veckan. Någonstans i bakhuvudet finns idén — den där som faktiskt skulle kunna flytta varumärket framåt — men den får aldrig syre. Den hinner aldrig bli något.

Det här är inte ett undantag. Det är vardagen i många B2B-marknadsföringsteam. Och det är ett problem som går djupare än stress och övertid: ett marknadsteam som kör på 100 procents kapacitet är dåligt för affärerna. Ett inlägg från Sara Breathnach på LinkedIn fångade det här de senaste veckorna, och kommentarsfältet bekräftade att det är ett återkommande mönster.

Varför är full beläggning i marknadsteamet ett affärsproblem?

I konsultbranschen är det självklart att ingen ska gå på 100 procents beläggning. Konsulter ligger ofta planerat någonstans mellan 60 och 80 procent, just för att det ska finnas utrymme för lärande, reflektion och annat som inte är direkt fakturerbart. Samma logik borde gälla ett marknadsteam — men i praktiken är det inte ovanligt att marknadsförare ligger på 150 eller 200 procents beläggning av vad de egentligen skulle behöva hinna med.

Argumentet uppifrån brukar låta ungefär: ”då får det ta lite längre tid istället, vi har inte så bråttom med de där grejerna.” Det är en mening som avslöjar något viktigt. Det är inte en kapacitetsfråga — det är en prioriteringsfråga. När ledningen säger så säger de samtidigt att marknadsföringens affärsvärde är nedprioriterat. Och då uteblir kreativiteten, för kreativitet uppstår inte mellan ett Teams-möte som börjar 10.00 och nästa som börjar 11.15.

Varför är så mycket B2B-marknadsföring så tråkig?

Jag tänker tillbaka på underhållningsbranschen. När jag jobbade som Creative Director för många år sedan handlade en stor del av jobbet om att göra saker som ingen sett förut. Tittar man på musikvideor är det grundpremissen — varje musikvideo ska vara en musikvideo du inte sett tidigare. Hela branschen är byggd kring att hitta nya kreatörer som gör något ingen annan gjort.

I affärsvärlden, och särskilt i B2B, är det ofta tvärtom. Företag kopierar varandra. De säger samma saker på ungefär samma sätt. Produktionen är stel, budskapen är försiktiga, och resultatet blir att alla låter som alla andra. Det finns undantag, men de stora kampanjer som verkligen sticker ut köps oftast in från byråer — det är inte den interna marknadsavdelningen som har tiden eller utrymmet att skapa något som utmanar branschen. För att våga prata om saker som andra inte pratar om, eller visa något som inte setts förut, behövs både tid, plats och mandat. Och ofta saknas allt tre.

Var kommer egentligen de bästa idéerna ifrån?

En insikt som är värd att stanna vid: kreativitet uppstår sällan när en person sitter ensam vid sitt skrivbord mellan två möten. De bästa idéerna kommer vid en whiteboard tillsammans med en kollega, eller när man är ute och tar en öl på kvällen och hjärnan får jobba i bakgrunden. Det är då de bästa kampanjerna föds.

I medelstora och mindre B2B-bolag sitter marknadsförare ofta ganska ensamma på den kreativa stolen. Det gör samarbetet ännu viktigare. Den största outnyttjade potentialen ligger i samarbetet mellan sälj och marknad. Säljarna träffar kunderna varje dag. De hör vilka frågor som ställs, vilka invändningar som dyker upp, vad köparna fastnar på. När marknadsteamet får tillgång till den verkligheten — och sätter sig ner med säljare och ämnesexperter i en gemensam brainstorming — har man ett konkret problem att lösa kreativt. Det är då content marketing blir vass, för innehållet svarar på det köparna faktiskt undrar över i en specifik del av köpresan.

Kreativitet utan en utmaning i botten blir bara roliga grejer. Med utmaningen i botten blir den affärsdriven.

Är AI lösningen på överbelastningen?

Det är en frestande tanke att AI ska ta hand om allt det operativa så att marknadsförare kan ägna sig åt det strategiska. Och en del av lösningen ligger där — vissa uppgifter ska absolut outsourcas, automatiseras eller läggas på AI. Men de bästa marknadsförarna är inte robotar. Vi drivs av andra saker än ren programlogik, och innovationen — själva förmågan att tänka något nytt — går inte att ersätta.

Det innebär att marknadsförare behöver något annat än bara mer effektiva verktyg. De behöver tid att tänka. Reflektera. Utrymme att vara på sin spets. Rent praktiskt kan det betyda kalendertid där det inte är inbokat exakt vad man ska göra — bara schemalagd tid att vara kreativ. Det låter banalt, men det är inte så det ser ut för de flesta.

Vad händer när marknadsförare bränner ut sig?

Att vara kreativ kräver energi. Det kräver en skaparglädje, en vilja, en lust att gå till jobbet. Är arbetssituationen kroniskt stressig underminerar det möjligheten att vara kreativ — både på kort och lång sikt. Trenden är tydlig: marknadsförare slutar på sina jobb för att de bränt ut sig, och börjar om hos en ny arbetsgivare där situationen ofta är ungefär densamma.

Det finns en omvänd logik värd att ta in här. I en podd nyligen pratade Chris Walker om att han börjat schemalägga sin semester som en del av arbetet. Inte semester som belöning efter att man slitit ut sig, utan semester som förutsättning för att kunna jobba kreativt. Du behöver semestern för att kunna jobba — inte tvärtom. Privat är vi ofta bra på att förstå vad vi behöver för att må bra: gym, sömn, återhämtning. På jobbet glömmer vi det när det handlar om kreativ kapacitet.

Vad kan du faktiskt göra åt det imorgon?

En konkret övning: bokför vad du faktiskt lägger din tid på under två eller tre veckor. Ett enkelt Excel-ark med halvtimmesintervall. Skriv in efter varje arbetsdag vad du gjort. Efter två veckor brukar mönstret bli obehagligt tydligt — möten man är med på utan att veta varför, återkommande möten där ens närvaro inte tillför något, uppgifter som någon annan borde göra eller som inte behöver göras alls.

Sedan: ta det med din chef. Gå igenom om uppgifterna faktiskt behöver göras, om någon annan kan göra dem, om de kan outsourcas eller automatiseras. Det är en obekväm konversation men en nödvändig. För som marknadsförare är det sällan din egen planering som driver upp beläggningen till 100 procent — det är att andra i organisationen kastar saker i ditt knä och förväntar sig att de blir gjorda. Marknad ses fortfarande på många håll som en stödfunktion, och det är inte ovanligt att en strategisk marknadschef sitter och putsar någon annans PowerPoint för att den ska se rätt ut.

Frågan att ställa sig är enkel: hur stor del av min tid går till det som ligger i min plan, jämfört med vad andra förväntar sig att jag ska göra? Är förhållandet skevt åt fel håll är det inte ett tidshanteringsproblem. Det är ett rollproblem.

Vad ska företag faktiskt budgetera för?

Slutsatsen är obekväm för många ledningsgrupper: marknadsteamet ska ha luft i kalendern. Inte som lyx, utan som affärskritisk resurs. Budgetera för att det ska finnas tid över. Frigör tid, tillsätt mer resurser, och se vad det leder till. Det är inte många bolag som gör det. De som gör det har ofta en byråbudget som kompenserar — men då är kreativiteten outsourcad, och den interna stressen kvarstår.

När marknadsförare får utrymme att vara kreativa på det område de är anställda för stannar de längre. Du slipper rekrytera om, onboarda om, börja om. Och du får tillbaka det du faktiskt anställde dem för: idéer som flyttar varumärket framåt, kampanjer som bryter mönster, innehåll som svarar på det köparna undrar över. Att hålla ett marknadsteam på max hela tiden är som att stänga in en fågel i en bur och sedan klaga på att den inte sjunger.