Alla avsnitt

Prenumerera på podden

Missa aldrig en uppdatering från B2B-spaningen

B2B-spaningen lorem ipsum dolor sit equiem factum inbox lorem set tacticts.

Läs hela transkriberingen från det här avsnittet

Sam Dunning på Breaking B2B skrev nyligen en formulering som fastnade hos mig: han litar hellre på en bankrånare än på de flesta B2B-företags webbplatser. Det är hårt sagt, men det fångar något som jag tror många känner igen sig i. När man som köpare landar på en sajt och inte hittar svaren man söker, växer misstänksamheten. Och misstänksamhet är gift för affärer.

Sam listar sju saker B2B-företag är dåliga på när det gäller att bygga förtroende online. Jag och Ira plockade ut några av dem och stötte och blötte dem mot vår egen vardag. Här är de viktigaste insikterna att ta med sig.

Är hemsidan en broschyr om er — eller ett verktyg för kunden?

Ett återkommande mönster är att rubriken på första sidan handlar om företaget självt. Vilka vi är, hur duktiga vi är, vad vi har för sortiment. Det är fortfarande väldigt vanligt att hela webbplatsen fungerar som en katalog snarare än som ett hjälpmedel för köparen. Tjänster döps efter interna paketnamn som besökaren inte förstår, och sidstrukturen är byggd utifrån hur företaget tänker — inte utifrån vad kunden försöker lösa.

Tumregeln vi brukar luta oss mot är att 80 procent av webbplatsen ska handla om kunden och kundens problem, inte om er. Köparen kommer ofta in långt innan beslut om leverantör är taget. De vill förstå vilka lösningar som finns, vilka alternativ som existerar, hur prissättningen ser ut i branschen. Att möta dem där — utifrån och in — är en av de största hävstängerna i B2B-marknadsföring idag.

Hur låter du kunden testa innan de köper?

”Try before you buy” är enkelt om man säljer mjukvara — 30 dagars provperiod, en interaktiv demo, en ROI-kalkyl. Svårare blir det för tjänsteföretag där implementationen kräver data, onboarding och tid. Men det finns vägar runt det.

Ett alternativ är att låta den potentiella kunden prata med en befintlig kund med liknande utmaningar. En annan är att paketera en mindre del av leveransen — en pilot på ett begränsat urval istället för hela miljön. Ett tredje är att bjuda in till en inspirationsföreläsning eller samla best-of-case som visar: så här jobbade vi med en kund som liknar er, och de här effekterna fick de.

Video är ett underskattat verktyg här. För ett tjänsteföretag handlar det om att låta experterna synas innan första mötet. Köparen ska hinna se dem, höra dem och få en känsla för dem innan kalendern öppnas. Det förändrar hela dynamiken i mötet.

Varför ska de mest seniora träffa kunden först — inte sist?

Den klassiska säljprocessen är linjär: junior rådgivare tar mötet, kvalificerar, och om kunden är tillräckligt mogen lyfts ärendet upp till en mer senior person. Idag fungerar det sämre och sämre. Köparen har redan gjort sin research när hen tar kontakt, och vill då prata med någon som faktiskt kan svara på substansfrågorna.

Vänd på det. Lyft fram er expertis i rampljuset innan första mötet — i artiklar, video, podcasts, framträdanden. Och om kunden är en bra fit: låt dem få träffa vd:n, produktchefen eller den seniora konsulten direkt, en halvtimme eller en timme. Det är där förtroendet byggs. ”Boka en demo med oss” säger ingenting om vad köparen faktiskt får ut. En förinspelad genomgång — vi brukar kalla den 80-procentsvideo eftersom den svarar på de sju–åtta frågor de allra flesta ställer — gör att det första riktiga mötet kan handla om kundens specifika utmaningar istället för en generisk pitch.

Vad händer när priset saknas på sajten?

Det här är en av de vanligaste och mest kostsamma vanorna i B2B: att gömma priserna. Företag motiverar det med att de vill kvalificera kunden i mötet, eller att de inte vill avslöja något för konkurrenterna. Men B2B-köparen beter sig precis som vi gör privat — vi vill veta ungefär vad något kostar innan vi ens överväger att boka ett möte.

Reaktionen är ofta direkt. Hittar man inte priset inom tio sekunder går man vidare till nästa sajt. Det är ingen som mejlar och ber om en prislista längre. Att inte adressera kostnad är att skrämma bort kunden. Att prata om kostnad är att hjälpa kunden att köpa.

Och man behöver inte publicera en exakt prislista. Man kan förklara hur prissättningen fungerar i branschen, vad som skiljer en dyr produkt från en billig — certifieringar, hållbarhetsaspekter, research bakom. Man kan ange ett spann: ”de flesta som investerar i den här typen av lösning lägger mellan X och Y beroende på de här faktorerna”. Då har du inte avslöjat något, men du har vägledet köparen och gjort kommande möten betydligt mer kvalificerade.

Vågar ni adressera elefanten i rummet?

Det är sällan själva köpet som stoppar affären — det är friktionen runt köpet. Oro, invändningar, fördomar, otydligheter. Det finns ett begrepp som kallas ”inaction paradox”: köparen blir förvirrad eller osäker, kommer inte till intern konsensus, och beslutar att inte besluta. Affären försvinner inte till en konkurrent — den försvinner helt enkelt.

Att möta den friktionen i text, video och FAQ är att hjälpa kunden över tröskeln. Våga skriva om vad som kan gå fel. Våga adressera invändningar innan de uppstår. Det här är ett område där content marketing gör verklig skillnad för affären — inte bara för trafiken.

Ett konkret exempel: ett bolag som säljer avancerade nätverksprodukter förlorade affärer eftersom de saknade ett visst certifikat. Certifikatet var på väg in i januari, ansökan var inskickad — men den informationen fanns ingenstans på webben. Den nämndes först i säljmötet, om kunden ens kom så långt. När de började skriva ut det öppet på sajten — ”det här certifikatet kommer i januari, så här ser vår roadmap ut” — försvann en stor del av friktionen i kvalifikationsfasen. En enda mening på rätt plats kunde rädda affärer som annars filtrerades bort innan första kontakten.

Vem är ni inte rätt för?

Den vanliga reflexen är att försöka passa alla. Alla kunder antas ha samma problem, alla branscher antas kunna hjälpas av samma lösning. Det blir generellt och tandlöst. Det Sam Dunning lyfter, och som jag tycker är en av de mest underskattade förtroendebyggarna, är att tydligt skriva ut vem man inte passar för.

Det kan handla om budget, om mognadsnivå, om bransch, om vilka förutsättningar som måste vara på plats internt hos kunden. När ett företag är så bestämt över sin metod att de säger nej till vissa kunder, händer något intressant: kunden börjar lyssna på ett annat sätt. ”Varför säger de nej till mig? Jag står ju här med pengarna.” Och svaret — ”för att den här typen av investering inte ger det resultat du är ute efter, det här är vad som faktiskt ger resultat” — bygger trovärdighet på ett sätt som ingen pitch kan matcha.

Det innebär också att de kunder som är rätt fit kommer in mer förberedda, mer säkra, och med högre vilja att lyssna på er expertis.

Det som är gemensamt för alla sju punkter

När jag tittar på listan i sin helhet finns det en röd tråd: förtroende byggs genom att ta bort osäkerhet, inte genom att skapa kontrollerade säljsituationer. Varje gång ni gömmer en pris­indikation, undviker en obekväm fråga, försöker passa alla, eller sparar er bästa expert till efter kvalifikationen — då lägger ni till friktion som köparen tolkar som otydlighet, och otydlighet tolkas som risk.

Det enklaste testet är att ställa sig frågan: skulle jag själv lita på den här sidan om jag landade här utan att känna företaget? Om svaret är tveksamt finns jobbet att göra där.