Alla avsnitt

Prenumerera på podden

Missa aldrig en uppdatering från B2B-spaningen

B2B-spaningen lorem ipsum dolor sit equiem factum inbox lorem set tacticts.

Läs hela transkriberingen från det här avsnittet

Många B2B-företag betalar idag mer för en mässmonter som står uppe i tre dagar än vad det skulle kosta att anställa en person på heltid som skapar innehåll varje dag, året runt. Det är en obalans som blivit tydligare för varje år, i takt med att köparna flyttar tidigare och tidigare in i den digitala research-fasen — långt innan de pratar med en säljare.

Ändå sitter de flesta marknadsbudgetar fast i ett gammalt mönster. Pengarna går till kampanjer, event och retainers hos byråer, medan det innehåll som faktiskt möter köparna där de befinner sig produceras med vänster hand — eller läggs ut till någon som inte har tillgång till företagets viktigaste råvara: experternas kunskap och säljarnas dagliga möten med kunder.

Vad kostar egentligen en byrå jämfört med en intern person?

Det finns en räkneövning som väldigt få gör ordentligt. När jag och Ira gick igenom det märks det hur sned bilden ofta är. En typisk retainer hos en inbound-byrå kostar ungefär lika mycket per månad som en heltidsanställd content manager — kanske lite mindre, om man räknar in sociala avgifter. Men vad får du?

Hos byrån får du några blogginlägg, lite e-postautomation, kanske uppsättning i HubSpot. På ett år, två år, tre års sikt blir mängden faktiskt producerat innehåll begränsad. När vi räknade på det för några år sedan landade det i att man fick ungefär tre gånger så mycket innehåll om man insourcade för samma pengar. Det är en betydande skillnad i hastighet — och hastighet är precis det som krävs för att ta en position på marknaden.

Varför funkar inte byrån för det viktigaste innehållet?

Problemet med att outsourca content marketing är inte att byråer skulle vara dåliga. De är ofta riktigt skickliga på det de gör. Problemet är strukturellt: byrån har inte tillgång till det som gör innehållet värdefullt för köparen.

De frågor som kunder faktiskt ställer i säljmöten. De invändningar som dyker upp om och om igen. De detaljer en specialist inom företaget kan förklara på två minuter men som tar en utomstående veckor att få grepp om. Allt det sitter i organisationen — inte hos byrån. Och varje gång byrån behöver det, måste de boka möten, vänta på återkoppling, godkänna utkast. Ledtiden gör att de ämnen som faktiskt skulle hjälpa B2B-köparen sällan får prioritet, eftersom de är för svåra eller tar för lång tid att få ut.

En intern person som sitter på golvet, går på säljmöten och pratar med ämnesexperter blir bättre och bättre för varje vecka. En byrå som byter konsulter mellan uppdragen börjar om från noll varje gång.

När ska man faktiskt anlita en byrå?

Det betyder inte att byrån är död. Tvärtom — det finns saker man absolut bör ta in extern hjälp till. Den grafiska identiteten och varumärkesplattformen är ett tydligt exempel. Att låta en byrå sätta ramarna för hur företaget ska se ut, uppfattas och positioneras visuellt är värd att betala extra för. Det är en grund som ska hålla länge.

Kreativa kampanjer som kräver höjd och idéer utanför den interna bubblan är en annan plats där byråer levererar värde. Avancerade videoproduktioner, animationer, 3D-illustrationer — saker där den kreativa specialkompetensen är sällsynt och där det inte är rimligt att bygga upp den internt.

Men det löpande innehållet — artiklar, video, podd, LinkedIn-närvaro — det behöver ägas inifrån. Det är där expertkunskapen och köparens frågor måste mötas, och det är där hastighet och kontinuitet avgör.

Varför är beställarrollen avgörande?

En sak som ofta missas: även de som outsourcar lyckas bara om de har en stark beställare internt. Någon som vet vad bolaget kan själv, vad man behöver ta in extern hjälp för, och som kan styra arbetet. Utan den rollen blir byrån vilse — och kunden missnöjd.

Samma logik gäller åt andra hållet. Att anställa en content manager utan att först ha en innehållsstrategi på plats är att börja i fel ände. Rekryteringen ska vara en del av strategin, inte komma före den. Och strategin förutsätter att hela organisationen är med på tåget — ledningen som prioriterar, sälj och marknad som jobbar tillsammans, ämnesexperter som vågar sätta sig framför kameran. Annars blir det pannkaka, oavsett hur duktig den nya personen är.

Hur ska budgeten egentligen fördelas?

Här ligger en av de större missuppfattningarna i B2B-marknadsföring. Marknadsbudgeten ses som en fast rad i budgeten — ”så här mycket har vi alltid haft, alltså gör vi så här mycket innehåll”. Det är fel ände att börja i. Frågan borde vara: vad behöver vi producera för att nå de mål vi har satt? Och sedan dimensionera resurserna efter det.

I de flesta B2B-bolag ligger den stora potten på säljsidan, inte minst i form av en ”övrigt”-post som täcker kundevent, middagar, mässor och liknande. Det är där omprioriteringen behöver ske. En enda mässa kan kosta mer än en heltidsanställning på marknad. Och säljarnas tid är också en resurs — en del av den behöver gå till att medverka i innehållsskapandet, eftersom det är säljarna som hör vad köparna faktiskt frågar om.

Varför måste styrelsen förstå den nya köpresan?

Den största bromsen är ofta inte VD:n, utan styrelsen. Ett klassiskt mönster ser ut så här: bolaget gör en satsning på innehåll och positionering, det kostar en slant under första året, och sedan kommer frågan från styrelsen: vad har vi fått ut av detta nu då? Med ett transaktionellt tänk — lägg in en miljon, få ut tre tillbaka, helst inom tolv månader.

Men det fungerar inte så. Att bygga sig till positionen som den mest betrodda rösten i sin bransch tar tid. För de flesta minst två till tre år innan de stora effekterna börjar synas. Jämför med en nyanställd säljare: ingen förväntar sig att hen ska leverera resultat första månaden. Det finns en accepterad startsträcka på sex, nio, tolv månader, ibland längre. Samma tålamod behövs på marknadssidan, och den förståelsen måste finnas hela vägen upp till styrelsen.

Annars händer det som ofta händer: bolaget hinner till Kalmar när målet var Stockholm, drar slutsatsen att det inte fungerade, och vänder tillbaka till mässmontern.

Vad är egentligen den stora möjligheten?

Det som slår mig om och om igen är hur stor positionen är att ta för den som faktiskt satsar. Eftersom så få B2B-bolag gör det ordentligt, krävs det relativt lite för att gå före hela branschen. Två heltidsanställda på innehåll, kombinerat med ett fungerande samarbete mellan sälj och marknad och ett ledningsstöd som håller över flera år — det räcker långt.

Köparna är digitala. De är där dagligen, i flera kanaler, långt innan de är beredda att prata med en säljare. Att då ha mest pengar där man inte träffar dem, och minst pengar där alla finns, är en obalans som inte håller. Den som först gör om sin budget — och bygger ett internt team som kan producera kontinuerligt — kommer ha ett försprång som blir svårt att komma ikapp.