Alla avsnitt

Prenumerera på podden

Missa aldrig en uppdatering från B2B-spaningen

B2B-spaningen lorem ipsum dolor sit equiem factum inbox lorem set tacticts.

Läs hela transkriberingen från det här avsnittet

Marknadschefer världen över får sparken just nu. Inte för att de gör ett dåligt jobb, utan för att de inte kan bevisa att jobbet de gör driver affärer. Ledningsgruppen ser marknad som en kostnad, sälj tar åt sig äran för affärerna, och CMO:n sitter med snygga diagram över varumärkeskännedom som ingen i ledningen bryr sig om.

Det här är ett mönster jag ser om och om igen när jag pratar med marknadschefer i B2B-bolag. Och det går att bryta — men inte genom att be om mer budget eller köra ännu en LinkedIn-kampanj. Det krävs något helt annat. När jag och Ira pratade igenom det här försökte vi ringa in exakt vad det är, och vad du som marknadschef faktiskt kan göra på 90 dagar för att vända situationen.

Varför ärver marknadschefen ett problem som inte går att lösa?

De flesta ledningsgrupper i B2B har vuxit upp med en bild av att sälj driver affärerna och marknad är en stödfunktion som levererar broschyrer, mässor och leads. När budgeten ska bantas är marknad det första som ryker. Det här är inte illvilja — det är att ledningen aldrig sett kopplingen mellan marknadsinsatser och intäkter, och därför drar den logiska slutsatsen att marknad är något man kan dra ner på.

Problemet är att den modellen är byggd för en värld som inte längre finns. Köparna gör i dag enormt mycket mer research på egen hand innan de pratar med en säljare. Studier som gjorts de senaste tio till femton åren visar att 60–80 procent av köpresan görs innan första säljmötet. Det är marknad — innehåll, hemsida, sociala medier, poddar — som möter B2B-köparen i den fasen. Sälj kommer in i slutet, stänger affären och får cred för hela affären. Marknad har en liten påse pengar för att hantera 70–80 procent av köpresan, men ses ändå som kostnaden.

Hur vet jag att det faktiskt är marknad som påverkat affären?

Det vanliga svaret är attribution — vi spårar var en lead kommer ifrån och tillskriver kanalen värdet. Men attribution berättar inte hela sanningen. Vi vet inte om två personer pratade om oss över en lunch. Vi vet inte vem som lyssnade på vår podd på Spotify. Vi vet inte om någon såg våra LinkedIn-inlägg i sex månader innan de bokade ett möte. Det här mörkertalet brukar kallas dark funnel eller dark social, och det är en av huvudorsakerna till att marknad har så svårt att bevisa sin affärspåverkan.

Slutsatsen är inte att kasta attribution, utan att sluta försöka bevisa marknads värde i isolering. Den vanligaste fällan är att marknadschefen försöker ta åt sig äran för affärer som sälj också varit med och drivit. Det är ett farligt tankesätt. Frågan är inte vilken avdelning som drog in affären — det är hur sälj, marknad och ibland kundservice tillsammans driver affärer. När man vänder på frågan på det sättet blir det också mycket lättare att få ledningen med sig.

Vilka mätvärden bryr sig ledningen faktiskt om?

Varumärkeskännedom, trafik och engagemang är kvalitativa signaler som har sin plats. Men de mätvärden som faktiskt får en ledningsgrupp att lyssna handlar om affären: andelen kvalificerade inkommande förfrågningar, säljcyklernas längd, win rate och genomsnittligt affärsvärde.

Logiken är enkel. Har content marketing gjort sitt jobb kommer fler kvalificerade förfrågningar in, säljcyklerna kortas eftersom kunden i princip redan bestämt sig, fler affärer vinns och snittvärdet stiger eftersom rätt köpare attraheras. Hade marknad gjort ett dåligt jobb hade det istället kommit in kunder med för liten budget, lägre tro på lösningen och högre avhoppsfrekvens. Men — och det här är poängen — inget av detta kan marknad lyckas med ensam. Win rate kräver att säljteamet möter kunderna tidigare i processen med rätt innehåll. Att tro att en marknadsavdelning på egen hand kan flytta win rate är orealistiskt. Det är en företagsprioritet, inte en marknadsaktivitet.

Hur får jag ledningen att förstå att problemet ens existerar?

Det största misstaget marknadschefer gör är att gå direkt på lösningen. Man kommer in med ett förslag på en ny kampanj, ett nytt format, en thought leadership-satsning — och hoppas att resultaten ska tala för sig själva. Det fungerar sällan. Innan ledningen kan köpa in på en lösning måste de köpa in på problemet.

Det handlar om två separata buy-ins. Först buy-in på problemet: att köpresan har förändrats fundamentalt och att merparten av den sker innan sälj är inblandad. Sen buy-in på lösningen: vad gör vi åt det. Hoppar du över det första steget kommer ingen bry sig om det andra. Mitt råd är att se ledningen som en kund och driva en intern köpresa över tid. Bjud in dem på event, dela poddavsnitt, gör interna workshops, ge bort en bok. Så frön och låt samsynen mogna. Den marknadschef som försöker chocka ledningen till insikt på ett enda möte misslyckas nästan alltid.

Vad gör du på 90 dagar utan att be om mer budget?

När problemet är förankrat är det dags för en pilot. Och här gör de flesta ett strategiskt misstag — de börjar i toppen av tratten med kännedom och varumärke. Det tar två-tre år att bevisa att affärer kom in den vägen, särskilt i bolag med långa köpresor. Då har problemet hunnit bli gammalt och marknadschefen kanske inte ens jobbar kvar.

Vänd på det. Börja i den andra änden — där affärerna redan är igång. Ta de affärer säljteamet bearbetar just nu och ta tillsammans fram innehåll som hjälper just dessa kunder att känna sig tryggare och fatta beslut snabbare. Det kan vara en casefilm, ett webinar, en konkret förklaring av hur lösningen funkar. Då bevisar du innehållets affärspåverkan på en plats där du faktiskt kan mäta och få feedback från säljarna inom en vecka.

Sätt upp 90 dagar som sprint. Bestäm vilka kunder och roller ni ska nå, ta fram innehållet, prova det mot exakt dessa kunder. Sätt mätpunkter — om hypotesen är en webinarserie för en viss målgrupp kan målet vara att 75 personer ur den specifika rollen bjuds in och att minst 30 av dem ser ett webinar. Då vet ni i slutet om det funkade.

Hur ser du på säljsidan att piloten faktiskt fungerar?

De första signalerna kommer från säljteamet, inte från dashboards. Leadsen känns varmare. Köparna är mer pålästa när de bokar mötet. Friktionen i samtalen minskar eftersom invändningar redan har bemötts av innehållet. Man kommer till nästa möte snabbare. Det är den enklaste signalen att titta på: går det enklare, svårare eller likadant att sälja?

Det här är också där firandet måste byggas in. Ett vanligt misstag är att inte uppmärksamma de små vinsterna. Skapa en intern kanal där säljare kan dela när en kund reagerade positivt på en casefilm, när ett webinar nämndes på ett möte, när en affär stängdes snabbare än vanligt. I ett bolag jag känner till berättade en säljare att han visat en casefilm på ett möte, och efter den filmen var kunden övertygad om att köra. Den miljonaffären hade förmodligen aldrig kopplats till marknad om inte forumet funnits där säljaren spontant kunde berätta det. Det är så ett revenue team börjar växa fram — när sälj och marknad regelbundet möts kring samma kunder och samma innehåll.

Vad händer om ledningen säger ja men inte ger resurser?

Det är den hårdaste lärdomen. Det räcker inte att ledningen nickar och säger ”kör på”. Får du inte resurserna att genomföra förändringen är det redan kört. Du sitter med samma team, samma budget, samma vardagsdrift — och nu förväntas du dessutom bevisa något nytt. Risken att misslyckas är överhängande.

Det är därför piloten är så viktig. Den ska vara liten nog att genomföras med befintliga resurser, men tydlig nog att bevisa effekten. Först när effekten är bevisad är det rimligt att be om resurserna att skala upp. Och då är det inte längre marknadschefens uppgift att bevisa marknads värde — det är ledningens uppgift att avgöra hur affärer ska göras i bolaget framöver.

Skiftet från ”vi måste bevisa värdet av B2B-marknadsföring” till ”vi ska förstå hur affärer faktiskt blir till i vårt företag” — det är där den verkliga förändringen sitter. Den marknadschef som lyckas med det skiftet behöver aldrig mer slåss för sin existens i ledningsgruppen.