Alla avsnitt

Prenumerera på podden

Missa aldrig en uppdatering från B2B-spaningen

B2B-spaningen lorem ipsum dolor sit equiem factum inbox lorem set tacticts.

Läs hela transkriberingen från det här avsnittet

När CFI Group varje år tar tempen på svenska vd:ar genom sin VD-barometer faller blicken ofta på det uppenbara: ökade kostnader, energifrågor, brottslighet. Men gräver man i siffrorna dyker mer obekväma mönster upp. Det område där vd:arna ger sin egen styrelse lägst betyg handlar om att hålla rätt strategisk nivå i styrelsearbetet. Samtidigt ligger bristen på kompetenta säljare högt upp på listan över saker som oroar. Och de bolag som presterar bäst rörelsemässigt? Det är de vars styrelser har satt tydliga mål på kundnöjdhet, medarbetarnöjdhet och hållbarhet.

Lägg ihop de pusselbitarna och en obekväm slutsats tar form: marknadsföring och försäljning är inte längre bara en operativ fråga. Det är en styrelsefråga. Och ganska många styrelser hänger inte med.

Vem är det egentligen som bromsar marknadssatsningen?

När vi som byrå möter företag är det sällan på marknadsavdelningen problemet sitter. Marknadsteamet vet oftast vad som behöver göras. Det är inte heller alltid på vd-nivå det stannar — visst, vd:n styr vart pengarna läggs, men ofta är det ett snäpp högre upp som beslutet egentligen fattas. Styrelsen behöver köpa in på att marknadsföring är en investering värd att göra i den storleksordning som dagens köpresa kräver. Annars finns det helt enkelt inte utrymme för de större förändringar som behövs.

Då blir det avgörande att styrelseledamöterna själva förstår hur den digitala köpresan ser ut. Och det gör de ofta inte. Det är inte konstigt — utvecklingen har varit kraftig de senaste tio åren, och man kan inte luta sig mot hur det såg ut för trettio år sedan, för då fanns varken sociala medier eller den typ av digital research som präglar dagens B2B-köpare. Men effekten blir att kraven på företagsledningen inte alltid hänger ihop med vilka investeringar som faktiskt godkänns.

Vad är försäljning idag — egentligen?

För att förstå varför styrelsenivån är så viktig behöver definitionen av försäljning uppdateras. För tjugo, tjugofem år sedan var en säljare den som utbildade köparen. Det var i mötet med säljaren man fick svar på sina frågor, byggde sin uppfattning och till slut fattade beslut. Idag sker det mesta av det arbetet redan innan säljaren kommit in i bilden. Köparen läser, tittar på video, jämför och bildar sig en uppfattning på egen hand i det digitala rummet.

Det betyder att det vi kallar marknadsföring — innehållet — är försäljning idag. Det är exakt det jobb säljaren gjorde i mötesrummet förr. Och därför går det inte längre att säga ”vi ska satsa på sälj och dra ner på marknad”. Att inte investera i innehåll och digital närvaro är som att försöka öka försäljningen i sin butik genom att låsa dörren. Säljarna kan gå omkring där inne och vänta, men ingen kommer in. Det är därför själva uppdelningen mellan sälj och marknad blir missvisande — det är en sammanhängande köpresa, och resurserna behöver allokeras därefter.

Varför säger vd:ar att det saknas kompetenta säljare?

Bristen på kompetenta säljare ligger på fjärde plats över det som oroar Sveriges vd:ar mest när det gäller arbetskraft. Det är en intressant siffra, för det finns gott om människor som jobbat med försäljning hela sina liv. Förklaringen ligger delvis i att rollen kräver andra färdigheter idag, men också i något annat: säljare som inser att deras företag inte hänger med i den digitala köpresan tröttnar. De får inga ljumma leads från marknad. Allt jobb ligger på dem själva, och de förväntas sälja hårdare istället för smartare.

Det är ett återkommande mönster — säljare som signalerar uppåt att något måste hända, och som ett par månader senare dyker upp på LinkedIn med ny arbetsgivare. När ledningen inte fattar de digitala behoven hos köparna riskerar man att förlora just den kompetens som ligger längst fram. Samma sak gäller marknadsförare. Det är inte en bekväm tanke för en ledningsgrupp, men den förklarar en del av kompetensbristen.

Vad behöver en säljare kunna idag som man inte behövde förr?

Den största skillnaden handlar om nyfikenhet och vilja att faktiskt använda nya metoder, verktyg och arbetssätt — inte bara läsa om dem. Att leva på gamla meriter fungerar dåligt när köparen sannolikt är mer påläst än säljaren själv när de möts. Det kräver en ödmjukhet i mötet, och en beredskap att ta emot frågor på en helt annan nivå än tidigare.

En annan förändring är samarbetet med marknad. Säljteam är ofta med på noterna och vill testa nya saker, men hinner inte för att resultatkraven är hårda. Här ligger ett tydligt ledningsansvar: om sälj och marknad ska kunna utvecklas tillsammans behöver de få tid och resurser att göra det. Ett konkret arbetssätt är att låta marknadsteamet sitta med i kundmöten, fånga upp vilka frågor som faktiskt ställs, och sedan producera material som besvarar dem. Nästa gång samma situation uppstår kan säljaren använda materialet och driva affären framåt mellan mötena. Det är en del av tanken bakom ett fungerande revenue team — sälj och marknad i samma rörelse, inte i parallella spår.

Varför ser styrelser och ledningar inte det här?

I VD-barometern är majoriteten av respondenterna mellan 45 och 65 år — runt en fjärdedel är 50–54 och ytterligare en fjärdedel är 55–59. Det är personer som gjort stora delar av sina karriärer i en annan tid. Många har en säljbakgrund där deras egen definition av försäljning formades innan en stor del av köpresan flyttade in i det digitala rummet. Det är inte konstigt att man inte fullt ut tror på den biten — man har inte själv upplevt den.

Det finns dessutom ingen klassisk utbildning i hur B2B-marknadsföring faktiskt fungerar idag. Det är ett område som utvecklas hela tiden, och det kräver en attityd till lärande som är nyfiken snarare än defensiv. Att utbildning seglat upp som en av de frågor svenska vd:ar tycker att politiken behöver ta tag i — med en ökning på fem punkter på två år — är därför talande. Företag startar samarbeten med universitet för att säkra framtida kompetens. Samma logik borde gälla internt: ledningar och styrelser behöver också utbildas, inte bara medarbetare.

Vad innebär det att omfamna rollen som utbildare?

Den kanske viktigaste positionen ett B2B-bolag kan ta idag är att bli den bästa utbildaren i sin bransch. Inte bara genom att ha kunniga personer redo för dem som vill ha möte — utan genom att utbilda utan krav på motprestation, via video, text och annat innehåll. Då bygger man förtroende tidigt, kvalificerar pipeline bättre och stänger affärer enklare när de väl kommer till bordet.

Det handlar också om att utforma kundupplevelsen från kundens perspektiv, inte säljarens. Många bolag jämför sig med konkurrenternas hemsida och nöjer sig med att komma upp i samma nivå. Ett mer ambitiöst angreppssätt är att fråga sig vad som vore den bästa köpupplevelsen i branschen — och våga investera därefter, även när det innebär en budget man inte är van vid att titta på. Det är där bron mellan styrelserum och köpresa börjar bli synlig: utan att den långsiktiga investeringen är förankrad högst upp blir det svårt att försvara den när kvartalsresultaten pressar.

Det är inte längre rimligt att betrakta marknadsföring som något som händer ”därnere” i organisationen. Den vd som ska leverera resultat behöver en styrelse som förstår var försäljningen faktiskt sker idag — och en ledning som vågar bygga om resursfördelningen efter det. Allt annat är att låsa dörren till sin egen butik.