Alla avsnitt

Prenumerera på podden

Missa aldrig en uppdatering från B2B-spaningen

B2B-spaningen lorem ipsum dolor sit equiem factum inbox lorem set tacticts.

Läs hela transkriberingen från det här avsnittet

Det är något märkligt med proportionerna. Ett medelstort B2B-bolag kan utan att blinka lägga flera hundra tusen kronor på en mässmonter, men tvekar inför att anställa någon som producerar innehåll varje dag året om. Samma bolag har en marknadschef som beskriver att hon har tio procent av sin budget kvar till det hon själv vill göra — när alla mässor, roadshows och giveaways är betalda.

Det är ett mönster som dyker upp i samtal efter samtal med marknadschefer just nu. Och det är värt att stanna upp vid, för 2024 är inte 2014. Frågan är inte om mässor är döda — det är de inte — utan vad de faktiskt fyller för funktion idag, och om budgeten är fördelad efter den funktionen.

Vad är det egentligen du betalar för när du hyr en monter?

Börja med att bryta ner kostnaden. Först monterplatsen — och där är skillnaden stor mellan nio kvadratmeter och tjugotvå. Sedan ska montern fyllas: rollups, bord, skärmar, giveaways. Ovanpå det kommer personalen som ska stå där under mässdagarna istället för att göra något annat. När summan är ihop ska den generera något — en pipeline, en affär, ett möte. Det vet du inte förrän efteråt, om ens då.

Det här är den ekvation som sällan blir tydligt redovisad internt. Och det är värt att ställa frågan rakt: är det montern som är värdet, eller är det samtalen som förs där? För om det är samtalen — kan de samtalen föras någon annanstans, billigare, och kanske oftare?

Vad förändrades när vi alla började mötas på LinkedIn?

För tjugo år sedan hade du konversationen på mässan av en specifik anledning: det fanns inte så många andra ställen att ha den på. Idag möts köpare och leverantörer dagligen på sociala plattformar. Du ser vad ett företag tycker, vad de jobbar med, vilka problem de löser — varje dag, om du vill. Den löpande konversationen finns redan där, och den är inte begränsad till tre dagar i Kista eller Barcelona.

Det betyder inte att mässan är meningslös. Det betyder att rollen har förändrats. Mässan är inte längre den enda platsen där relationen byggs — den är en av många. Och då måste investeringen spegla det. En hel årsbudget för relationsbyggande kan inte rimligen ligga koncentrerad på fem dagar i året, om det mesta av relationen ändå sker online resten av tiden. Det är där B2B-marknadsföring har flyttat sig.

Är det nya leads du jagar — eller är det något annat?

Här finns en insikt som kan förändra hur du tänker på mässor helt och hållet. När man faktiskt analyserar vilka man träffar på en mässa — vilka deals som faktiskt drevs framåt där — visar det sig ofta att en stor majoritet är personer man redan känner till. Existerande kunder, pågående dialoger, partners, branschkollegor. Det är sällan mässmontern fylls med helt nya, kvalificerade leads som man kan börja bearbeta från noll.

Om det stämmer för ditt bolag betyder det att mässan inte är ett verktyg för att skapa efterfrågan. Den är ett verktyg för att accelerera en pipeline som redan finns. Och då finns det en lång rad andra sätt att accelerera pipeline på som inte kostar flera hundra tusen kronor: en lunch, en kaffe, en träning av säljteamet, innehåll som hjälper kunder att ta nästa steg. Det är värt att fundera på vad du faktiskt försöker göra — skapa medvetenhet, fånga intresse, eller stänga affärer — innan du bestämmer hur stor monter du behöver.

Hur mycket innehåll går det att producera för en miljon?

Här blir matematiken intressant. Säg att du är med på fem mässor i år. Säg att du på två av dem går från stor monter till liten, eller deltar som besökare istället för utställare. Det kan landa på en besparing kring en miljon kronor. Det är ungefär en heltidsanställd som producerar innehåll varje dag, året om — artiklar, video, sociala inlägg. Med stöd av AI kanske ännu mer. Det är något helt annat än fem tillfällen om året i en mässhall.

Och här finns ett sätt att kombinera. Om du ändå är på mässan — använd den för att producera. Bjud in en befintlig kund, gör en intervju på scen eller i montern, filma, klipp ner till poddavsnitt och kortare videor. Då har du material som lever kvar i sociala kanaler, på webbplatsen och i säljarnas mejlkonversationer i månader efteråt. Mässan blir ett tillfälle för content marketing, ungefär som en photoshoot var för tio år sedan. Win-win-win: du är på plats, du träffar kunder, och du går därifrån med distribuerbart material.

Vad händer om du går som besökare istället?

Det här är ett perspektiv som är värt att leka med. Tänk dig att din idealkund är utställare på en branschmässa. Då är hela kundbasen samlad på ett ställe — och du behöver inte hyra monter för att få träffa dem. Du går som besökare. Du tar med dig dina mest pålästa personer, de som verkligen kan branschen, och rör dig genom mässhallen. Du pratar med befintliga kunder, du pratar med potentiella nya, du ser vad de kommunicerar och vilka utmaningar de lyfter. Det blir ett varmare första möte än ett kallt samtal, och du har ofta inte ens någon entréavgift.

Det här kräver att teamet du skickar är på topp. En av poängerna i Gwen Lafs inlägg som diskuterades — det inlägg som triggade hela det här resonemanget — är just att teamet måste vara förberett: ”everyone on their A game.” Det gäller oavsett om du står i monter eller går runt i hallen. Skickar du fel personer spelar formatet mindre roll.

Varför ligger nittio procent av marknadsbudgeten utanför marknadschefens kontroll?

Det här är kanske den jobbigaste delen. Det är vanligt att höra marknadschefer beskriva att deras egen handlingsfrihet är liten — att mässor, roadshows och giveaways redan är beslutade, ofta tillsammans med säljchef, vd eller produktchefer, innan marknadschefen ens hinner planera. Det som blir kvar för det marknadschefen själv ser som rätt prioritering — innehåll, digital närvaro, det som möter B2B-köparen där hon faktiskt befinner sig — kan landa på en bråkdel av totalbudgeten.

Det blir en dragkamp mellan sälj och marknad. Och de bolag som faktiskt löser det här tar ett steg tillbaka och tittar på hela go-to-market-strategin samlat. Var möter ni kunden? Vad fyller mässan för funktion i den helheten? Vad fyller det digitala? När man gör den övningen blir det ofta tydligt att fördelningen behöver justeras — inte att mässor ska bort, men att proportionerna inte stämmer med hur kunderna faktiskt rör sig.

Det som faktiskt är värt att testa

Några saker är värda att prova. Gör en analys av de mässor du varit med på de senaste åren. Vilka personer träffade du? Vilka affärer drevs framåt? Var det nya kontakter eller existerande? Det svaret styr resten. Våga sedan välja bort. Är ni på fem mässor — kan ni göra två med tyngd istället, och gå som besökare på resten? Eller ha mindre montrar överallt? Lägg pengarna som frigörs på innehåll som lever året om.

Och det sista: om du har byggt förtroende online varje dag, om ditt företag är en röst som branschen redan lyssnar på när mässan väl drar igång — då fylls montern av sig själv. Då behöver du inte den största LED-skärmen för att få uppmärksamhet. Den jobbet är redan gjort. Det är där förflyttningen sker, och frågan är inte om utan när varje B2B-bolag tvingas tänka om sin budget i den riktningen.