Alla avsnitt

Prenumerera på podden

Missa aldrig en uppdatering från B2B-spaningen

B2B-spaningen lorem ipsum dolor sit equiem factum inbox lorem set tacticts.

Läs hela transkriberingen från det här avsnittet

Det finns en stol som nästan alltid står tom i ledningsgruppsrummet. Den tillhör kunden. Vi pratar om kunden, gissar oss till vad kunden vill ha, bygger strategier utifrån hur vi själva vill sälja — men sällan sätter vi oss faktiskt ned och tar in kundens perspektiv i de återkommande besluten om hur företaget ska drivas.

Jag och Ira fastnade för ett inlägg från Helene Rigamonti, customer experience-expert, som lyfte just det här: den tomma stolen i ledningsgruppen. Hennes fråga var enkel men obekväm — hur säkerställer du att kundens röst faktiskt hörs i din organisation? Det är värt att stanna upp vid, för svaret avslöjar ofta att vi vet mindre om våra kunder än vi tror.

Borde kunden faktiskt sitta med i ledningsgruppen?

Rent teoretiskt är idén stark. Företagsledningen behöver känna sina kunder väl. Marknad behöver känna dem. Sälj måste känna dem. Kundservice behöver verkligen känna dem. Det mesta som diskuteras i ett ledningsgruppsmöte berör i någon mening kundens perspektiv — ändå är det väldigt mycket gissningar i rummet. Man bygger sin verksamhet efter hur man själv vill sälja, snarare än efter hur kunden vill köpa eller bli behandlad.

Det finns förstås företag som har kundforum eller round tables, men de är ofta event-fokuserade och ibland mer säljande än lyssnande. Det som saknas är kundens röst i den löpande, vardagliga diskussionen: funkar planen vi tagit fram? Vad missar vi? Vad behöver vi göra annorlunda? Vad behöver vi sluta göra? Det är där en kund i rummet hade bidragit mest.

Har du själv gått igenom din egen köpresa?

En av de mest avslöjande frågorna man kan ställa sig är: har vi som företag faktiskt gått igenom upplevelsen av att köpa från oss själva? Få har gjort det. Få har suttit på säljmötet ur kundens perspektiv. Få har läst sin egen offert som kund. Få har skrivit på sitt eget avtal. Få har besökt sin egen hemsida med en köpares ögon.

Vi har gjort allting för oss själva — pratat om hur vi ska berätta om vår verksamhet, våra produkter, våra tjänster, våra processer. Men kundresan i sig är det väldigt få som har gått igenom. Och det är där vi tappar förståelsen för vad som faktiskt händer mellan första gången någon hör talas om problemet och dagen kontraktet skrivs på.

Vad kan inspelade säljsamtal lära oss om kunden?

Ett konkret sätt att börja stänga gapet är att spela in digitala säljsamtal och titta på dem regelbundet. Vad är det för frågor kunden faktiskt ställer? Vilka gap har vi inte täckt? Hur mycket pratar våra säljare jämfört med hur mycket de lyssnar? Vilken oro finns i samtalet? Vad är det som kommer upp sent i processen och får affären att stanna upp?

För mindre bolag är fördelen att man ofta sitter med hela köpresan själv — man läser av kunden i realtid och kan koppla ihop affärsutfall med vad som hände innan. För större bolag, där sälj, marknad, kundservice och ekonomi sitter i olika team, blir det viktigare att aktivt skapa det greppet. Det handlar om att förstå B2B-köparen så väl att man kan optimera sälj- och marknadsprocessen utifrån verkligheten, inte utifrån interna antaganden.

Varför slutar säljmöten i slentrian?

Säljaren som åker ensam till kundmötet har ett tydligt fokus: stänga affären. Frågorna ställs, svaren tas in — men det blir också ett filter. Ju mer man känner kontaktpersonen, desto mer slentrian kan mötena bli. Tar man med sig en kollega från marknad, kundtjänst eller ekonomi får man helt andra glasögon i rummet. Andra filter i öronen, eller ibland inga filter alls.

Det är samma logik som ligger bakom idén att bjuda in en helt extern röst i ledningsgruppen. Någon som säger: har ni tänkt på det här? Har ni provat det här? Köpbeteendet i B2B har förändrats kraftigt — köpare gör hellre sin research själva än blir uppringda av en säljare, och många köper bara av företag de redan känner till sedan tidigare. Sådant var inte fallet för femton, tjugo år sedan. Den förändringen behöver komma fram i ledningsgruppen, antingen genom att någon för köparnas talan eller genom att man bjuder in dem direkt.

Varför döljer vi priser när vi vet att kunden ska fråga?

Ta ett vardagligt exempel: det är fortfarande väldigt vanligt att B2B-företag döljer priser online. Vi skriver inte ut vad det kostar och berättar inte ens hur vi prissätter. Vi vet samtidigt att alla kunder kommer att ställa just den frågan. Den klassiska reflexen är att försöka få till ett möte där vi kan lyssna på behov, förklara prismodellen och kanske stänga affären. Det är så vi alltid har gjort.

Men dagens köpare vill ha en indikation innan de tar kontakt. Är det här något jag har budget för? Behöver vi äska budget? Behöver jag förankra internt först? När vi inte hjälper kunden med det första steget tvingar vi in dem i vår process istället för att underlätta deras. Att jobba med self-service och tydlighet kring pris är ett konkret sätt att låta kunden komma längre på egen hand. Det är precis den typen av input en kund hade gett om de fått sitta med i strategidiskussionen: så här önskar vi att ni anpassade ert sätt att sälja, så att vi kan köpa enklare.

Vad är egentligen frågan bakom prisfrågan?

När kunden frågar vad något kostar är det sällan bara siffran de är ute efter. De vill veta om det är värt tiden och investeringen för det de får tillbaka. De vill kunna jämföra med andra alternativ. De vill förstå värdet av köpet. Det betyder att ett kontaktformulär med ”kontakta oss” inte räcker — uppgiften är att hjälpa kunden att fatta beslut.

Ofta är det sent i processen som den verkliga oron dyker upp. ”Vi har så mycket framför oss i höst, vi skjuter på det till efter nyåret.” Sedan kommer något annat i vägen och affären händer aldrig. Om man istället bygger en process där kunden får förstå rätt saker, ta rätt beslut längs vägen och se hela planen framför sig — då blir det enklare att gå vidare. Frågan ändras från ”hur säljer vi det här snabbast” till ”vad behöver kunden för att vilja gå vidare med oss”.

Vad kan en exit-intervju egentligen ge?

Den mest underutnyttjade källan till kundinsikt är samtalen med dem som inte valde dig. Att be om ett kort samtal efter ett nej och fråga vad ni kunde gjort bättre, vad ni missade, vad som fick dem att tveka. Ibland visar det sig att kunden inte valde någon alls — fel tillfälle, ett icke-beslut. Då finns det inget att fixa. Men ibland visar det sig att de gick åt ett helt annat håll, något ni hade kunnat erbjuda om ni vetat det tidigare i processen.

Det är här sälj och marknad har ett gemensamt jobb att göra. När en affär som borde ha vunnits förloras — varför hände det, och hur säkerställer vi att det inte händer igen? Marknad får skarpare insikt om vilka leads som faktiskt konverterar, säljare får bättre underlag för hur de ska utbilda kunden längs resan, och tillsammans bygger man en process som förstärker varje steg av kundupplevelsen. Det är en av de mest konkreta sakerna ett revenue team kan jobba med, och en tydlig anledning till varför B2B-marknadsföring inte kan leva åtskilt från sälj.

Sluta tro, börja veta

Kunden behöver inte sitta i varje ledningsgruppsmöte för att få plats i besluten. Det räcker långt att bjuda in en eller två kunder ibland — kanske för att gå igenom ett case från första gången de förstod att de hade ett problem till kontraktet skrevs på. Att spela in säljsamtal och titta på dem tillsammans. Att göra exit-intervjuer till standard. Att ifrågasätta antagandena om hur kunden beter sig istället för att lita på magkänslan.

Den viktigaste frågan att ställa internt är förmodligen den enklaste: vet vi hur våra kunder beter sig, eller tror vi det? Skillnaden mellan tro och vetande är skillnaden mellan att gissa sig fram och att faktiskt bygga en köpupplevelse som håller. Stolen behöver inte alltid vara fysiskt bemannad. Men någon i rummet måste hela tiden veta vad som hade sagts om den var det.