Alla avsnitt

Prenumerera på podden

Missa aldrig en uppdatering från B2B-spaningen

B2B-spaningen lorem ipsum dolor sit equiem factum inbox lorem set tacticts.

Läs hela transkriberingen från det här avsnittet

Det finns en paradox i hela diskussionen om gated content som de flesta missar. Allt som brukar listas som fördelar — leadsgenerering, kvalificering, kontroll över kontaktdata — är fördelar för företaget som lägger sitt innehåll bakom ett formulär. Inget av det är en fördel för den person som faktiskt ska läsa, lära sig av och fatta beslut utifrån innehållet.

Det säger ganska mycket om var många B2B-bolag fortfarande står 2024. Marknadsföringen optimeras för det egna CRM-systemet, inte för köparens resa. Och det är just därför gated content har blivit en strategi som aktivt motarbetar de bolag som använder den.

Varför sitter formulären kvar trots att alla vet bättre?

När jag pratar med marknadschefer är det få som på allvar tror att gated content är vägen framåt. De flesta vet att det skadar kundupplevelsen. Men de sitter fast i mål från sin ledningsgrupp: ett visst antal MQL:er per kvartal, ett visst antal nedladdningar, ett visst antal mejladresser. När målet är kvantitet av leads blir gated content den snabbaste vägen dit.

Problemet är att det inte räcker att en marknadschef ensam fattar beslutet att öppna upp allt innehåll. Tas formulären bort utan att ledning och sälj är med på resan ser de bara att leads-siffrorna går ner — och drar slutsatsen att marknad inte gör sitt jobb. Risken är högst reell att den marknadschef som ungatear på egen hand står utan jobb några månader senare. Det här är inte en marknadsfråga. Det är en ledningsfråga.

Vem är fördelen egentligen till för?

När man listar argumenten för gated content blir det tydligt vem som tjänar på upplägget. Företaget får in kontaktuppgifter att nurturea via mejlflöden, lämna över till SDR:er eller ringa kalla samtal på. Det är, om man är ärlig, en form av utgående bearbetning förklädd till inbound. Köparen får i utbyte ett dokument hen måste betala för med sin mejladress och sin tid i form av efterföljande mejl och samtal.

Den klassiska inbound-modellen — där köparen fyller i formulär, engagerar sig med innehåll, visar köpsignaler och lämnas över till sälj vid rätt tidpunkt — bygger på premissen att informationen bakom formuläret är värdefull och svår att få tag på någon annanstans. Den premissen håller inte längre.

Vad händer egentligen med 100 besökare på sajten?

Räkna på det. Säg att 100 personer landar på en sida med en gated guide. En del andel fyller i formuläret. En ännu mindre andel öppnar faktiskt PDF:en. En ännu mindre andel läser den. När det är klart har en bråkdel av besökarna fått ta del av kunskapen — och de övriga har lämnat sajten utan att ha lärt sig något om varför just det här bolaget skulle vara rätt val.

Hade samma innehåll legat öppet hade kanske inte alla 100 läst det heller. Men en betydligt större andel hade gjort det. Och i B2B fattas beslut sällan av en person. Det är ofta sju till åtta personer i en köpgrupp som ska nå samsyn. Ett gated dokument når bara den ena som råkade fylla i formuläret. De andra sex ser det aldrig. Inte heller AI-verktygen som köparna i ökande grad använder för att sammanfatta marknaden åt sig kan läsa det som sitter bakom inloggning.

Hur ser det ut när man tar bort formulären?

Det första som händer när man ungatear allt är att det ekar tomt. Inga nedladdningar. Inga formulärinlämningar. Den som är van att mäta sin marknadsföring i antalet inkomna leads får panik. Det är en helt naturlig reaktion — och det är därför så många backar tillbaka.

Men det som händer parallellt, om man fortsätter, är att innehållet börjar göra jobbet i bakgrunden. Video som ligger fritt tillgänglig. Guider, diagram och PDF:er utan formulär. Gratis kurser som man kan ta del av utan att betala med sin mejladress. När någon till slut hör av sig är det med en helt annan utgångspunkt: de har redan utbildat sig själva, de förstår vad bolaget gör och varför det är relevant för dem. Antalet möten blir färre, men hit raten på dem blir betydligt högre. Tiden går till rätt samtal. Det är fullt möjligt att gata visst premiuminnehåll — verktyg, mallar, guider för interna workshops — men då som ett medvetet val, inte som default på allt.

Är jakten på leads ens relevant längre?

Hela idén med leadsgenerering via gated content uppstod i en tid då det var svårt att få tag på kontaktuppgifter. Idag är nästan varannan yrkesverksam person på LinkedIn. Det går att hitta rätt person, rätt roll och rätt bolag på sekunder. Om det enda gated content gör är att leverera mejladresser som ändå går att få tag på via andra kanaler — vad är det egentligen som motiverar friktionen mot köparen?

Det blir tydligare när man tittar i CRM:et hos lite större bolag. Affärerna som faktiskt går i mål kommer sällan från MQL-leads. De kommer från diskussioner, rekommendationer, en tidigare kund som bytt jobb och tipsar internt, en relation som byggts över tid. I systemet noteras det kanske som ”kom in via formulär”, men den verkliga anledningen till att affären blev av kan ligga år tillbaka i ett samtal som ingen registrerat. Att 99 procent av MQL:erna aldrig blir kunder är en signal som är värd att ta på allvar.

Hur tar man diskussionen med ledningen?

Det här är inte en fråga marknad kan lösa själv. Den måste upp på ledningens bord, med sälj i samma rum. Använd extern data — Gartner, Forrester, Sixsense — för att visa hur B2B-köparen faktiskt beter sig idag och fråga rakt ut: är det rätt för oss att gömma vårt bästa innehåll bakom ett formulär?

Det fungerar bara när sälj, marknad och ledning hör samma sak samtidigt och förstår att förändringen måste göras tillsammans. Då går det att ta bort väggarna mellan innehåll och användare, och samtidigt sätta gemensamma mål istället för separata silos. Det är så ett revenue team faktiskt börjar fungera i praktiken — inte som en omdöpning av befintliga avdelningar utan som ett skifte i hur man mäter framgång.

Vad innebär det här för budgetarbetet?

Många sitter just nu med affärsplaner och budgetar för nästa år. En av de viktigaste sakerna ledningen kan göra är att involvera marknad i hela budgetdiskussionen — inte bara i marknadsbudgeten. Frågan är inte ”hur mycket ska marknad få?” utan ”vad behöver vi göra inom marknad och innehåll för att försäljningssiffrorna nästa år ska vara realistiska?”

Det finns dessutom rader i budgeten som ligger utanför marknadsbudgeten men som påverkar samma sak. Utbildning av säljteamet i hur de använder content marketing i pågående affärer ligger ofta i en personal- eller utbildningsbudget. Investeringen i att säljarna förstår innehållets roll betalar sig genom att de börjar efterfråga och använda det — vilket i sin tur gör att marknad får större mandat att producera rätt saker. Ser man bara på marknadsbudgeten missar man hela hävstången.

Det du inte gjorde förra året sotar du för i år

B2B-affärer tar ofta sex till tolv månader att gå i mål. Under större delen av den tiden gör köparen sin research helt osynligt — på sajten, hos konkurrenter, i sociala medier, i AI-verktyg. Att vi inte ser den aktiviteten betyder inte att den inte pågår. Det betyder bara att vi valt att inte vara med i den när vi inte satsar på öppet, sökbart, användbart innehåll.

När en köpare till slut tar kontakt har en stor del av valet redan gjorts internt. Att försöka komma in då, som ett bolag man inte hört talas om innan, är nästan alltid för sent. Att vi har för få kvalificerade samtal i pipen idag handlar oftast om att vi drog ner på B2B-marknadsföringen för ett år sedan. Skär man ner i år är det det man kommer att betala för nästa år. Det enda som verkligen står mellan gated och ungated content är insikten om att den som hjälper köparen mest under researchfasen är den som får samtalet när det väl är dags.