Alla avsnitt

Prenumerera på podden

Missa aldrig en uppdatering från B2B-spaningen

B2B-spaningen lorem ipsum dolor sit equiem factum inbox lorem set tacticts.

Läs hela transkriberingen från det här avsnittet

Det finns en återkommande frustration i många ledningsgrupper just nu. Marknadsföringen får inte riktigt det utrymme den behöver, samtidigt som de gamla strategierna börjar tappa effekt. Säljchefer, VD:ar och ekonomichefer vill se siffror svart på vitt innan de släpper på budget — men siffrorna går inte att producera förrän satsningen faktiskt har gjorts. Det är ett moment 22 som många marknadsförare försöker bryta sig ur.

Det jag märker när jag pratar med ledningsgrupper är att problemet sällan är ovilja. Det är att man inte fått upp ögonen för hur mycket köpbeteendet har förflyttat sig — och därmed inte heller för vad B2B-marknadsföring egentligen är idag. Det är inte annonser och leadsformulär. Det är strategisk positionering och ett sätt att möta kunden där hen redan befinner sig.

Varför vill ledningen ha siffror som inte går att producera?

Chris Walker har skrivit ett inlägg som ringar in det här ganska bra: allt inom marknadsföring fungerar på ett eller annat sätt. Fysisk post fungerar till en viss nivå. E-post fungerar till en viss nivå. Inbound, outbound, betalda annonser, podcast — allt fungerar, men i olika grad och under olika förutsättningar. Problemet är att det är svårt att bevisa exakt vad som funkar och hur mycket.

Ta podcasten som exempel. Det finns idag inget bra sätt att mäta kopplingen mellan en podd och en stängd affär. Ändå är det rimligt att tänka sig att en potentiell kund som lyssnar i ett halvår, blir utbildad och därefter kontaktar bolaget — det har gett effekt. Inte bara i form av ett möte, utan i form av en kund som redan vet vad hon vill köpa. Den effekten finns inte i Google Analytics eller HubSpot.

Det här brukar kallas Dark Social: människor delar inlägg vidare i DM, skickar länkar i chattar, pratar i nätverk. Det händer saker som ger effekt, men som inte syns i något system. För att kunna agera på det behöver man tro på att det faktiskt påverkar — och förstå hur det hänger ihop i marknadsföringsmixen.

Vad händer om man inte satsar tillräckligt?

Det är här många ledningsgrupper fastnar. Man väntar på siffrorna innan man satsar — men satsar man inte tillräckligt mycket, så kommer siffrorna heller inte. Det är väldigt svårt att se resultatet innan man har gjort jobbet.

Det är typiskt för strategisk marknadsföring att resultaten inte är kortsiktiga, och att man inte kan slå av och på en satsning lika lätt som man kanske tror. Två eller tre månader av en podd räcker inte för att utvärdera om den fungerar. Det krävs både tålamod och mod att prova nytt — och att ge det man provar tid att börja ge utslag. Bestäm i förväg hur mycket pengar och hur lång tid en satsning ska få. Och håll fast vid det.

Samtidigt behöver man våga sluta göra det som inte längre fungerar. Bolag som funnits länge bär ofta på ett arv av aktiviteter som lever vidare för att de alltid har gjorts. Att rensa där är hur man frigör både budget och kapacitet till det nya.

Är det egentligen en budgetökning som behövs — eller en förflyttning?

En av de mer intressanta poängerna Chris Walker har lyft handlar om vad pandemin gjorde med många bolag. När det krisade tvingades man satsa hårt på sälj och outbound — det var det man visste fungerade, och man dubblade ner. Inbound-tänket fick stå tillbaka, och då fanns inte heller bevisen för att det fungerade, eftersom man inte satsade tillräckligt på det.

När man nu jämför kostnaden för outbound med inbound blir bilden tydlig. Outbound funkar — affärer kommer in — men kostnaden för löner, säljare och hela apparaten är hög i förhållande till resultatet. Att istället satsa några miljoner på innehåll som ligger ute och utbildar kunderna dygnet runt, året om, är en helt annan ekvation. Tänk på vad det kostar att anställa två eller fem säljare jämfört med att bygga upp ett innehållsbibliotek med video och artiklar.

Men det viktiga är att det här inte är ett argument för en större marknadsbudget i absoluta tal. Det är ett argument för en förflyttning. Kunden förflyttar sig — alltså måste vi förflytta oss med. Det är vad ledningsgrupper ofta missar. Det handlar om content marketing och vad det innebär att möta B2B-köparen där hon faktiskt befinner sig.

Hur ser köpresan egentligen ut idag?

Den linjära säljprocess som många bolag fortfarande utgår från speglar inte verkligheten. Köparen rör sig inte snyggt från medvetenhet till intresse till beslut. Hon kan snubbla över ett bolag väldigt tidigt — av en händelse — och sedan låta sig utbildas över tid. När det sedan blir dags att välja leverantör hamnar bolaget på en kort lista. Och är man given på den listan har man ofta vunnit affären redan innan första mötet, för förtroendet är byggt långt innan förfrågan kom in.

Det betyder att säljteamet — som tidigare träffat kunden först på ett möte — måste möta henne tidigare. Inte i ett samtal, utan via video, artiklar och poddar. Kunden ska redan känna säljarna när de väl träffas. Det är en stor mindset-förändring. Den gamla logiken var: gör så bra marknadsföring att kunden bokar ett möte, så berättar vi hur duktiga vi är. Den nya är omvänd: visa hur duktiga ni är och hur ni kan göra kundens värld bättre — då bokar hon mötet.

En bisarr observation som hör hit: de flesta bolag säger att deras främsta tillgång är medarbetarna. Sedan gömmer de samma medarbetare bakom mötesrum. De som blivit ledande idag är de som istället lyft fram sina människor med video, sociala medier och poddar. Det är så modern användning av en organisation ser ut.

Hur får man buy-in från en ledning som inte har följt med?

Många i ledande positioner idag har inte följt med i den snabba förflyttningen. Sättet folk gör research på, hur de fattar köpbeslut, vilken roll innehåll spelar — det ser radikalt annorlunda ut jämfört med för tio eller femton år sedan. Då handlade B2B-marknadsföring om att leverera leads till sälj. Idag handlar det om en hybrid köp- och kundresa där digitalt och mänskligt vävs samman.

Mitt bästa råd är att sluta använda ordet ”marknadsföring” när du pratar med ledningen. Det klingar som något marknadsavdelningen äger, och det utlöser en viss reflex. Prata istället om tillväxt och vad strategisk positionering ger. Visa data där du har den: de här kunderna i pipeline har konsumerat det här innehållet, podden ger de här signalerna, vi ser det här mönstret hos våra idealkunder.

Och låt insikten komma från ledningen själv. Ge dem en bok. Ta med dem på konferens. Skicka klipp. Tipsa om experter att följa på LinkedIn så att de över tid hör samma resonemang från flera håll. Det går inte att vinna det här på ett möte, och det ska inte gå det heller — då blir det inte värdefullt på riktigt.

Vilka vinster är värda att fira — även de små?

En sista sak som ofta underskattas: lyft fram de små signalerna. Att en marknadschef hos en idealkund har läst en artikel. Att en produktchef gett positiv feedback efter att ha lyssnat på podden. Att någon delat ett inlägg som visar att budskapet landar. Det är resultat. Det är förflyttning. Och det är de signalerna som behöver upp på ledningsnivå — inte bara klick och visningar, utan vem det är som engagerar sig.

Bredda också det utbildande arbetet inom organisationen. Sälj först — låt dem känna nyttan av innehållet, kunna skicka det vidare till sina kunder efter möten. När säljchefen, som ofta sitter i ledningsgruppen, börjar tala för marknadsföringens värde går diskussionen mycket snabbare. Jobba sedan vidare med kundservice och andra delar av bolaget. När hela organisationen är positiv till marknadsföringens roll blir den kortsiktiga sifferdiskussionen mindre viktig.

Den enda riktiga risken med att testa något nytt är att det inte fungerar. Och även då har du fått en insikt. För ett bolag som vill flytta sig framåt är det gott nog som resultat ibland.