Alla avsnitt

Prenumerera på podden

Missa aldrig en uppdatering från B2B-spaningen

B2B-spaningen lorem ipsum dolor sit equiem factum inbox lorem set tacticts.

Läs hela transkriberingen från det här avsnittet

Säljteamet får mer resurser när det går dåligt. Marknadsteamet får mindre. Det är ett mönster jag ser i bolag efter bolag, och det är märkligt med tanke på att en allt större del av köpresan sker innan en säljare överhuvudtaget kommer in i bilden. Marknad har idag ett större inflytande på den faktiska affären än någonsin tidigare — men budgetlogiken hänger inte med.

När jag och Ira pratade om det här utgick vi från ett inlägg av Filip Otter på LinkedIn om hur marknadschefer ska argumentera för sin budget. Det som fastnade var inte själva listan, utan en obekväm fråga som ligger under: varför är det så självklart att en säljare som missar sina mål får mer resurser, medan en marknadsförare som inte kan visa månatliga intäktssiffror riskerar att få sin budget skuren?

Varför är det så enkelt för sälj att få budget?

Säljteam har som regel möjlighet att visa sina resultat hela tiden — kvartalsvis, månadsvis, ibland veckovis. Man ser framstegen, eller bristen på dem, i realtid. Når man inte målen är logiken enkel: tillför mer resurser så att målen kan nås. Det är inte svårare än så.

Marknad har inte de förutsättningarna, men gör ändå ett jobb som direkt påverkar vad sälj kan stänga längre fram. Problemet är att den kopplingen sällan syns i siffror som en VD eller CFO instinktivt förstår. Företagsledningar på B2B-bolag har generellt sett inte sett det här — att drar man ner på marknadsföringen påverkar det också försäljningen längre fram. Sälj och marknad är mer sammansmält idag än tidigare, men budgetbesluten fattas som om de fortfarande vore separata enheter.

Varför sitter inte marknad i ledningsgruppen?

När jag träffar B2B-företag är det påfallande hur sällan marknad har en egen plats i rummet. Ofta finns en sälj- och marknadsansvarig som i grunden är säljare och som inte själv kan marknadsföring. Det får praktiska konsekvenser för hur frågor prioriteras.

Två ytterligheter dyker upp gång på gång. Det ena är bolag som outsourcar all sin B2B-marknadsföring till en byrå och nöjer sig när annonserna genererar någon form av lead — utan att fråga om de leadsen är bra eller inte. Det andra är bolag som byggt interna team på sju, åtta personer som producerar mängder av innehåll och video, men som har precis samma problem: de lyckas inte göra sitt värde begripligt för organisationen.

Båda situationerna leder till samma sak. Marknad blir en variabel man kan dra åt när det krisar. Det är som att säga till en bonde med dålig skörd att han ska så mindre nästa år. Det funkar inte. Man måste så mer, eller så på ett annat sätt, för att skörden ska bli bättre.

Hur ska marknad prata med ledningen istället?

Den första rekommendationen jag brukar ge är att sluta prata mål och resultat — och börja prata värde. Många marknadsteam har antal leads som mål. För andra är det fortfarande besök på hemsidan eller klick på annonser. Det är mätvärden som är så långt ifrån faktiska intäkter som det går att komma, och de underminerar marknadsarbetet när de presenteras för en CFO eller VD.

Ett konkret exempel: ett marknadsteam på två-tre personer som varje månad bygger en lång PowerPoint där de visar visningar på YouTube, antal annonser, antal LinkedIn-inlägg och engagemang på inläggen. Klassisk marknadsrapport. VD:n förstår aldrig värdet — bara att det är aktivitet. Mitt råd var enkelt: vänd på rapporten. Den slide som ligger på plats 24, som VD:n förmodligen aldrig kommer fram till, ska ligga först. Börja med vad ni har uppnått och hur ni ser att det påverkar affären. Är någon intresserad av detaljerna kommer de att fråga. Värde först, mätvärden sen.

Det andra som ofta öppnar ögonen i en ledningsgrupp är frågan om Zero Moment of Truth: hur stor del av kundens köpresa tror vi som företag att vi faktiskt kontrollerar? En säljare som jobbat trettio år på samma bolag har en helt annan bild än en nyrekryterad. De flesta säger att de styr sjuttio till åttio procent. Verkligheten är ofta tvärtom. Ställer man den frågan i ledningen — och kombinerar den med hur det troligen ser ut om fem eller tio år — blir det tydligt att B2B-köparen har förändrats och att marknad har mycket större inflytande tidigt i processen än man trott.

Kan sälj och marknad mätas på samma sätt?

Det här är där det blir riktigt intressant. Många bolag idag — startups men också etablerade — har skrotat uppdelningen mellan sälj och marknad och jobbar istället mot ett gemensamt revenue team med en chef som är ansvarig för intäkterna, oavsett om de kommer från digitala kanaler eller fysiska möten.

En användbar parallell är e-handel. Där är hela affären samlad i ett klick på en sajt. Mätetalen handlar om hur kunden rör sig genom köpprocessen — till exempel hur många som lägger något i varukorgen men inte fullföljer köpet. Översätt det till B2B: när i processen hoppar köparen av? Svaret är att de allra flesta hoppar av innan en säljare ens har pratat med dem. Tänker man i de termerna blir det enklare att hitta gemensamma mätetal.

Ett sådant mätetal är vad det faktiskt kostar att stänga en affär — inklusive löner för marknad, annonsutgifter, innehållsproduktion, säljarnas löner, juridik, licenser. En totalkostnad. Den kan optimeras. Skapar man mer digitalt innehåll behöver säljarna lägga mindre tid på inledande möten, vilket innebär att färre säljare kan stänga fler affärer. Men ser man marknad och sälj som separata budgetposter kommer marknad aldrig få pengarna som krävs för att effektivisera säljarbetet.

Vad händer om kundnöjdhet blir det enda mätetalet?

En historia som dök upp i samtalet handlade om en bankchef som första veckan på jobbet strök alla KPI:er och behöll en enda: kundnöjdhet. Oavsett om man jobbade med nykundsbearbetning eller något annat skulle nöjda kunder vara första prioritet. Det är radikalt, men logiskt. Nöjda kunder ger bättre affärer och längre relationer.

Det förändrar också konkreta beslut i marknadsarbetet. Om kundnöjdhet och köpupplevelsen är det överordnade målet, hade man förmodligen inte låst in sitt content bakom formulär som tvingar besökaren att lämna ifrån sig sina uppgifter för att läsa en PDF. Det formuläret finns ju för säljarens skull, inte för kundens. Tar man bort det handlar köpresan istället om att bygga förtroende mycket tidigare — genom video, öppet material, människor som syns och hörs på företaget — så att kunden hinner skapa en relation till bolaget innan en säljare ens kommit in i bilden.

Vad är slutsatsen för marknadschefen som vill ha mer budget?

Bygg inte en bättre rapport över aktiviteter. Bygg en argumentation som börjar i affären. Visa hur marknad bidrar till intäkter, inte hur många klick som genererats. Hitta mätetal som sälj och marknad kan dela — totalkostnad per affär, customer lifetime value, antal kunder, kundnöjdhet — istället för att försvara en separat marknadsbudget i ett separat KPI-system.

Och kanske viktigast: utbilda ledningen. Sätt en bok i handen på VD:n. Bjud in CFO till en marknadskonferens. Använd varje tillfälle till att flytta perspektivet från marknad som kostnad till marknad som intäktsmotor. Det är ett långsiktigt arbete, men det är förmodligen den enskilt viktigaste investeringen en marknadschef kan göra med sin tid just nu.