Alla avsnitt

Prenumerera på podden

Missa aldrig en uppdatering från B2B-spaningen

B2B-spaningen lorem ipsum dolor sit equiem factum inbox lorem set tacticts.

Läs hela transkriberingen från det här avsnittet

”Skedde det ett mirakel hos er?” Så inleder Marie Sundbom ett LinkedIn-inlägg som blivit utgångspunkt för en diskussion värd att fördjupa sig i. Inlägget driver — kärleksfullt — med den vanliga reaktionen när ett kvalificerat lead plötsligt landar i inkorgen: överraskning. Som om det vore tur. Som om det var ett mirakel.

Problemet är att den reaktionen avslöjar något allvarligt om hur många B2B-bolag fortfarande tänker kring marknadsföring. Att ett kvalificerat lead skulle vara en slump, snarare än resultatet av månader eller år av medvetet arbete med innehåll, hemsida och närvaro. Det är där den största missuppfattningen sitter — och det är där förändringen behöver börja.

Varför ser ledningen inte att marknadsföringen jobbar?

En köpresa i B2B kan vara åtta till tio månader lång. Ibland längre. Under den tiden gör köparen research, har interna möten, pratar ihop sig, går på en konferens, samlar in information, kör en första intern övning. Allt det är en del av köpresan — men företaget som ska sälja får ingen signal alls om det. Kontakten kanske kommer först nio eller tolv månader in.

Under hela den perioden ser säljteamet och ledningen ingenting hända. Marknadsföringen ger ”inga resultat”, för förväntan är att i samma stund som en annons publiceras eller en sida läggs upp ska kunderna börja höra av sig. Så funkar det inte. Och dessutom: de åtta månaderna räknas inte från när kampanjen startar — de räknas från när köparen börjar sin resa, vilket kan vara flera år efter att man satt igång med innehållet. Det är därför det är viktigt att bitarna redan finns på plats när köparen vaknar.

Finns ens de heta leadsen man hoppas på?

Det finns en kollision i förväntningar mellan ledning och marknad: kraven är att marknadsföringen ska generera leads som är redo att köpa här och nu. Men finns de ens? I en marknad som Sverige är det rimligt att fråga sig hur många som faktiskt söker i Google på exakt de termer en B2B-marknadsförare hoppas på. Det är inte särskilt många. I USA är det betydligt fler — men det är en så mycket större marknad att jämförelsen haltar.

Det betyder att den som väntar på en konstant ström av högintenta sökningar kommer att bli besviken. Volymen av B2B-köpare som är klara att skriva på imorgon är liten. Det stora arbetet ligger i att finnas där tidigare i resan, och hjälpa köparen att alls inse att problemet finns och att det går att lösa.

Är marknadsbudgeten ens rätt sätt att tänka?

Här är en idé värd att stanna vid: varför har man överhuvudtaget en separat rad i budgeten som heter ”marknadsföring”? Så länge marknadsbudgeten är en egen post som ställs mot säljbudgeten kommer den alltid att hamna i andra hand när VD, säljchefer och styrelser kräver resultat här och nu. Marknad blir det ”långsiktiga” och sälj det ”kortsiktiga” — och det kortsiktiga vinner alltid när pressen är på.

Ett alternativ är att tänka i termer av en köpbeteendebudget istället. Pengarna fördelas inte efter vilken avdelning som spenderar dem, utan efter vilket steg i köpresan de stöttar. Det går att dela upp i tre delar: skapa efterfrågan (synas, höras, göra köpare medvetna om sina egna problem), fånga efterfrågan (hemsida, sociala medier, så att de som börjat söka faktiskt hittar dig) och konvertera efterfrågan (säljpipeline, innehåll som stänger affären). Marknad äger historiskt de tidigare stegen, sälj de senare — men idag rör sig köparen mellan faserna hela tiden, och då måste arbetet göras gemensamt. Det är därför många pratar om revenue team istället för separata sälj- och marknadsavdelningar.

Vad gör innehåll i en pågående säljprocess?

En vanlig invändning är att content marketing är en lång och tålamodskrävande investering — pengar nu för affärer om något år. Det är delvis sant, men det missar en viktig poäng: samma innehåll fungerar mitt i pågående säljprocesser, här och nu.

I praktiken ser det ut så här: efter ett första kort samtal med en potentiell kund kan man skicka med ”matnyttigt” — en video, en text, en konkret resurs som hjälper personen att förstå sitt eget problem bättre. Det skapar aha-upplevelser. Och då händer något: i den absoluta majoriteten av fallen leder det till ett uppföljningsmöte. Inte alltid imorgon — kunden kanske säger ”vi tar det här vidare i mars” — men mötet finns bokat. Tanken har planterats: ”Aha, man kan lösa det här på det sättet.”

Det finns också ett annat sätt att använda innehållet: som ett alternativ till att jaga. När man vet att en köpare följer en på LinkedIn och regelbundet ser ens inlägg, kan man kliva tillbaka och låta köparen göra sin research själv. Inga uppföljande mejl, ingen press. Bara närvaro. Och rätt som det är dyker mejlet ner: ”Vi har funderat internt, kan vi stämma av nästa vecka?” Kunden bokar mötet själv.

Vad krävs för att bygga den närvaron på riktigt?

Många B2B-bolag som säger att ”marknadsföring inte funkar för oss” har faktiskt aldrig provat det i full skala. Traditionella B2B-bolag, konsultbolag, tillverkande industri — de har sällan lagt pengarna som krävs för att bygga upp den närvaro som ger en faktisk ström av kvalificerade leads. SaaS-bolagen ligger längre fram, för det har varit deras enda väg in i pipelinen.

Att bygga den närvaron handlar inte om fem blogginlägg per kvartal. Det handlar om löpande video- och textproduktion i en helt annan utsträckning än de flesta är vana vid — så att du på ett halvår hinner mer än konkurrenten gör på tre år. Det är där racet vinns. Utomlands är det vanligare att bolag faktiskt anställer videofolk och content writers och låter dem fokusera. I Sverige hamnar samma personer ofta i andra projektgrupper, gör PowerPoints eller jobbar med produktrelaterat material. Det går också, om man hinner.

Vad är det värt att ta med sig?

Den som blir överraskad när ett kvalificerat lead landar i inkorgen har förmodligen inte byggt det system som genererade leadet — utan haft tur. Att bygga ett system som gör det här till en regelbundenhet kräver en annan budgetlogik, ett annat samspel mellan sälj och marknad, och en helt annan tålamodsnivå hos ledningen. Men det kräver också ett tankesätt som accepterar att B2B-marknadsföring idag inte är en separat aktivitet vid sidan av försäljningen. Det är en del av försäljningen — bara att den börjar långt innan säljaren ens vet att köparen finns.

Köparen är otåligare än någonsin, och vill kunna göra sin research själv. Den som har material att lägga i händerna på köparen — material som hjälper hen att komma till insikt utan att känna sig utsåld till — vinner förtroende på ett sätt som inget säljmöte kan matcha. Och då blir nästa möte inte ett mirakel. Det blir en konsekvens.