Alla avsnitt

Prenumerera på podden

Missa aldrig en uppdatering från B2B-spaningen

B2B-spaningen lorem ipsum dolor sit equiem factum inbox lorem set tacticts.

Läs hela transkriberingen från det här avsnittet

Listan kom från Frida Arenby, CMO, och den fungerar nästan som en spegel för vem som helst som leder marknad i ett B2B-bolag idag. Åtta utmaningar, formulerade med glimt i ögat på LinkedIn, men där varje punkt träffar något som faktiskt skaver i vardagen. Allt från att hålla sig uppdaterad i ett yrke som exploderat, till att stå emot trycket från sälj som vill ha ”fler leads nu”.

Jag och Ira gick igenom dem en efter en. Det som slog mig är hur många av problemen som inte handlar om kompetens eller verktyg, utan om att marknadsavdelningen ofta är uppsatt efter en logik som inte längre stämmer med hur kunder köper. Här är det som är värt att ta med sig.

Måste en CMO verkligen kunna allt?

Marknadschefsrollen har blivit orimligt bred. Demand, annonsering, produktmarknadsföring, SEO, sociala medier, content, AI — listan växer hela tiden. Förväntningen att en person ska behärska allt detta är inte realistisk, och det är där den första fällan ligger: att försöka vara expert på allt själv.

Det rimligare är att se rollen som ledarskap. Att omge sig med människor som kan mer än en själv inom sina respektive områden, och se till att de får budget, frihet och förutsättningar att använda sin spetskompetens. CMO:ns jobb blir då att ha en tillräckligt bra omvärldskoll för att veta vart företaget är på väg, inte att själv producera varje del. Är man ensam marknadsförare på ett mindre bolag är det förstås en annan sak — då måste fler bollar hanteras parallellt — men då blir prioriteringen ännu viktigare.

En sak som lyftes som konkret hjälp är nätverk. Att träffa andra i liknande roller utanför det egna bolaget ger en bredd som man inte kan läsa sig till. Vi som individer dras till olika delar av B2B-marknadsföring, och det är genom andra som blinda fläckar fylls i.

Varför pratar marknad och resten av företaget förbi varandra?

Förkortningarna är ett problem. SQL, MQL, CPL, CAC — för någon som jobbat länge i SaaS är det vardag, men sätter du orden framför en CFO eller en säljchef i ett mer traditionellt bolag är det inte säkert att det landar. SQL kan lika gärna betyda en databas-server för någon med IT-bakgrund.

Men det djupare problemet är inte förkortningar i sig — det är att samma ord kan betyda olika saker för olika personer i samma bolag. Ta ”konvertering”. Frågar du någon som jobbar med inbound handlar det om att en besökare blir ett lead. Frågar du en säljare handlar det om att ett prospekt blir betalande kund. Frågar du någon annan handlar det om steget från MQL till SQL. Plötsligt sitter alla i samma möte och pratar om ”konvertering” utan att märka att de menar olika saker.

Det här kan gå riktigt illa. Det finns exempel där en CFO satt ett mål för året, och sälj och marknad jobbat hårt mot det målet — fast tolkat ordet i målet som något helt annat än det CFO:n menade. När det upptäcks är ett halvår borta. Lösningen är obekvämt enkel: stanna upp i mötet och fråga vad ni faktiskt menar med ordet. Fem minuter där kan vara värda väldigt mycket.

Vad händer när marknad blir en orderbeställningsfunktion?

En klassisk fälla är att marknadsavdelningen behandlas som en intern supportfunktion. Alla i företaget ser ju marknadsföring varje dag som privatpersoner och får därför idéer — en mässa här, en skylt där, en kampanj som någon såg på LinkedIn. När de idéerna kastas över på CMO:n förutsätts det att marknad är en avdelning som tar emot förfrågningar, inte en avdelning med en egen plan.

Att bara säga nej till allt är inte svaret. Det kommer in bra idéer också från sälj, VD och andra delar av organisationen. Men det måste finnas en tydlighet uppifrån om vad marknad ska fokusera på det här kvartalet och varför. Utan den tydligheten finns inget filter, och då vinner den som skriker högst.

En sak som hjälper är att i början av ett år, eller i början av ett samarbete, samla ledning, sälj, customer success och marknad i samma rum och komma överens om vart bolaget ska. När alla delar samma bild blir nya idéer enklare att värdera — passar de in i riktningen eller inte? Det gör också att CMO:n inte behöver försvara sin plan vid varje förfrågan, för planen är gemensam från början.

Är ”ge oss fler leads” rätt fråga från sälj?

Av alla punkter på Fridas lista är det här den jag fastnade mest på. Formuleringen ”stay friends with sales while balancing get us more leads now” innehåller ett vi och de redan i sin grammatik. Sälj är ”de” som vill ha leads. Marknad är ”vi” som ska leverera. Och redan där — innan vi ens kommit till ordet leads — har köpprocessen separerats efter hur organisationen råkar vara uppdelad, inte efter hur kunden faktiskt köper.

Det är inte att marknad gör ett otillräckligt jobb. Det är att hela systemet är uppsatt på ett sätt som inte stämmer med B2B-köparen idag. Lösningen är inte att leverera fler leads, utan att gemensamt gå igenom pipelinen: vilka leads blev faktiskt affärer? Vilka blev de bästa affärerna? Vilka kännetecken har de idealkunder vi vill ha mer av? Vilket innehåll kan vi skapa tillsammans för att bygga förtroende tidigare i processen?

Det är så man bygger relation med säljteamet — inte genom att vara kompis till varje pris, utan genom att jobba som ett revenue team där sälj och marknad har gemensamma mål och gemensam förståelse av vad som funkar. En clinch ibland är inte farligt. Är man transparent med var man tycker olika och försöker hitta vägen framåt tillsammans, kommer man oftast starkare ur det.

Varför sitter den här synen på marknad så djupt?

För tjugo, tjugofem år sedan var marknadskoordinatorns uppgift på ett industriföretag ofta tydlig: hålla kontakt med byråer, beställa produktblad och broschyrer, koordinera mässor. Det var en supportfunktion och en kreativ funktion. Den hade egentligen inget direkt med tillväxten att göra — säljarna stod för affären.

Idag, när köpare använder innehåll genom hela köpresan och fattar mycket av sitt beslut innan de pratar med en säljare, är marknad något helt annat. Det är en funktion som direkt påverkar tillväxt, försäljning och förtroendebyggande. Men det skiftet har många företagsledare inte tagit till sig än. Det är därför man fortfarande hör ”vad gör de egentligen där borta?”. Det är därför vi-och-de-tänket lever kvar. Och det är därför enhörningsannonsen där en person ska kunna allt fortfarande publiceras.

Vad gör man istället för att leta efter enhörningen?

Frida pekar på något viktigt: de där generalisterna som kan allt finns sällan. Och även när de finns presterar de oftast sämre än ett team av personer med djup expertis inom sina områden, rätt mindset, nyfikenhet och förmåga att få saker gjorda.

Det praktiska svaret är att bygga upp marknadsteamet med flera kompetenser. Är video centralt — anställ någon som kan video. Är skrivet innehåll centralt — anställ någon som kan skriva. Förvänta dig inte att samma person gör båda delarna lika bra.

Invändningen som brukar komma direkt är att budgeten inte räcker. Och nej, kanske gör den inte det om allt annat ska vara oförändrat. Men poängen är inte alltid att öka budgeten — det är att allokera den annorlunda. Pengarna som går till en byrå kan bli en anställning. En säljare mindre nästa gång kan bli en innehållsproducent. De flesta bolag har aldrig ens tänkt tanken att marknadsorganisationen kan se annorlunda ut än den gör idag, för man har aldrig på allvar frågat sig vad köpresan faktiskt kräver av företaget.

Det är där den verkliga frågan ligger. Inte ”hur hinner marknadschefen med?”, utan ”har vi byggt marknadsavdelningen efter hur våra kunder köper, eller efter hur vi alltid har gjort?”. Svaret på den frågan avgör om CMO:n har ett omöjligt uppdrag — eller bara ett krävande.